Sida 253
Motstånd mot unionen. 1434—1470
denna sorglöshet, da hans krona 182. Jösse Erikssons och hans hustrus grafsten i Vadstena1, stod på spel.
I Sverige tänkte man fortfarande på den slutliga uppgörelsen. Det svenska rådet sammanträdde i Strengnäs den 24 mars 1437 och uppmanade konungen att infinna sig i Kalmar vid midsommarstiden. I öfrigt syselsatte sig rådsherrame med inre angelägenheter. Herr Kristiem Nilsson fick i för-läning Nyköpings hus mot det att han åt marsken öfverlemnade sin andel i befälet öfver Stockholms slott, och en stadga utfärdades, som gifver vitnes-börd om den svåra ställning som rådde i landet. Bönder och landtlxir, som
1 Inskriften: Hic iacct nobilis vir Joh[ann]es Erici cum coniuge tua Birgitta Wlfs dottir, quorum anirae in perpetua pace rcquiescant; qui obiit anno d[omi]ni MCDXXXYI die bcatc Anne (Här hvilar välborne manuen Jösse Eriksson med sin maka Birgitta Ulfsdotter, hvilkas själar hvile i beständig frid; han dog herrans år 1436, den heliga Aoaas dag [den 9 december]).
Oroligheter förekommo äfven i andra delar af Sverige. Inom Östergötland samlade sig böndeme i Aska härad, upplifvade af underrättelserna om den af Erik Puke framkallade resningen, och tågade ned till Vadstena, hvarest de med våld af-hemtade ur klostret den beryktade Jösse Eriksson som der hade sökt en fristad. De förde honom sedan till tinget vid Motala, der han lifdömdes och halshöggs (den 9 december 1436).
Han begrofs i Vadstena klosterkyrka (fig. 182) och omtalas som en af klostrets välgörare.
Konung Erik var föga angelägen att komma till Sverige och återtaga riket. Sedan han öfvervintrat på Gotland, for han öfver till Preussen, der han stannade nära tre månader och sökte samla en härsmakt för alt tillkämpa hertig Bogislav tronföljden. Det danska rådets fasta hållning afvände å nyo den plan han i sin envishet hade uppgjort. Sedan vistades han en tid på Gotland och for slutligen öfver till Danmark, der han tillbragte vintern 1437—
1438. Väl må man undra öfver
Källa: Project Runeberg ·
