Sida 270
Motstånd mot unionen. 1434—1470
Det berättades, att han hade besökt en åldrig, from qvinna, som ansågs vara framsynt, och sport henne, om han skulle gifva efter for herrarnes önskan och nedlägga sin höfvidsmansbefattning. Hon skulle derpå hafva svarat, att han vore bestämd att blifva Sveriges konung, och detta gälde, äfven om umler den närmaste tiden någon annan valdes till konung, i hvilken händelse landet skulle hemsökas af örlig, hungersnöd och farsot. Tron på herr Karls tillkommande konungadöme var så fast, att den sökte sig ett uttryck i hvaije-handa berättelser. En liten flicka och hennes moder skulle en gång under
188. Herr Bengt Stenssons sigill (natt och dag).
189. Herr Bengt Jönssons sigill (oxenstjerna).
190. Herr Nils Jönssons sigill (oxeostjerna).
en gudstjenst i Vadstena klosterkyrka hafva sett en fager guldkrona på marskens hufvud, och år 1446 skulle en gråbroder hafva sagt honom, att innan tre år voro förlidna, skulle konung Kristofer vara skild från riket.
Vi. kunna väl icke säga, att herr Karl, när han hyste och ansågs hv*a sådana planer, missbrukade sin makt och sin vänsällhet till att bereda konung Kristofer svårigheter och stifta oro i riket. Tvärt om, hans egen rätt blef mer än en gång kränkt, och han fogade sig efter de för honom ogynsamma om-
ständigheternas kraf. En månad hade ännu icke förflutit efter konungens kröning, innan herr Kristiern Nilsson kom fram med klagomål öfver det satt, på hvilket marsken hade behandlat honom, och med fordran på skadeersättning. Herr Karl hänvisade till den försäkran som var honom gifven (jfr s. 2l>2) om ansvarsfrihet för hans tidigare åtgärder, men han måste nöja sig med att icke genast få tillträda hela Finland, som var honom lofvädt som län, utau
Källa: Project Runeberg ·
