Sida 386
Riksföreståndarnes tid. 1470—1521
upplopp i Stockholm, i hopp att kunna uttränga herr Sten från styrelsen och insätta mågen Arvid Trolle till hans efterträdare. Ända sedan 1483 fortgick dessutom ett uppror i Marks och Kinds härad i södra Vestergötiandt hvilket sträckte sig äfven till närliggande områden i samma landskap och i Småland. Några bönder hade sammanrotat sig och förmått de öfriga att upphora med erläggande af alla skatter till höfvidsmannen på Öresten, Lindorm Björnsson. Detta fortgick ända till år 1486, då Lindorm, på rådets befallning, grep några af upprorsstiftarne, hvilka instäldes på Marks härads tingsplats infor herr Sten och några riksråd. Nämder från de två häradena förklarade de anklagade brottsliga och de dömdes till döden.
Under tiden hade fejden mellan Riga och erkebiskopsstolen derstiides å ena sidan och tyska orden åden andra åter upplågat. På senhösten 1483
skref den nyutnämde erkebiskopen Stefan Grube till herr Sten med begäran om understöd, hvarefter denne, våren 1484, skref till sina »kära grannar och vänner», rådet i Reval, med förslag att de gemensamt skulle bistå erkebiskopen, hvilken dock vid den tiden dog. Påfven namde då till erkebiskop Mikael Hildebrand, en vän af orden, hvilken derfor icke sågs med några blida ögon af staden Riga. Utsig-terna att undvika en strid blefvo allt mörkare, det svenska rådet och staden Riga afslöto ett förbund hösten 1485. En svensk här under befäl af Nils Eriksson (gyllen-stjema) gick öfver till Riga, och anfall från den estländska sidan skulle företagas af Knut Posse och herr Ivar Axelsson. Man inskränkte sig dock till underhandlingar, och den svenska truppep kunde återvända i maj 1486, sedan fred blifvit sluten. På ordens begäran upphäfde visserligen påfven den ingångna öfverenskommelsen, men när underrättelse derom kom till norden, hade den svenska regeringen annat att tänka pä. Den afslöt i november 1488 en fred med den livländska orden, som kort derefter fick herraväldet öfver den motspänstiga staden vid Dfina. Ett år fornt (november 1487) hade ett nytt stillestånd, på fem år, blifvit slutet mellan Sverige och Ryssland.
Det var förhållandet till herr Ivar Axelsson, som vid denna tid vållade den svenska regeringen det största bekymret. De holländska städerna klagade enträget öfver de sjöröfverier, till hvilka han gjorde sig skyldig, det svenska rådet anmanade honom gång efter annan att lemna köpmansskeppen 1
1 Vapnet beskrifves i sköldebrefvet sålunda: »tre blå rosor och stjelkarna gröna nti ett hvitt fält i skölden och tre blå rosor, stjelkarna gröna, på hjelmen».
295. Vapnet i Matts Lydkes af herr Sten Sture och rådet år 1483 ntfärdade eköldebref
Källa: Project Runeberg ·