Sida 161
Unionen under Margareta och Erik. 1389—1434
lunda inflöto, skulle öfverlemnas till påfven, andra hälften skulle användas för klosterbygnaden. Tilloppet blef stort. Tretio biktfader voro, i enlighet med påfvens bud, tillsatta, men de befunnos otillräckliga, och folket tillströmmade så länge, att man sjelfrådigt sträckte ut aflatstiden utöfver de tretio dagarna, hvilket allt af påfven, på drottning Margaretas förbön, godkändes.
Af de gåfvomedel, som skulle stanna i klostret, hade detta likväl icke mycket godt. Abbedissan Ingegerd visade sig ytterst egenrådig och liknöjd för dess bästa. Penningkistan, som var förseglad med tre prelaters sigill, bröt hon upp och använde efter eget behag de deri förvarade penningarna. Med tillhjelp af en munk, som hon höll gömd i systraklostret och som hon sedan nämde till sitt ombud hos påfven, företog hon hvaijehanda ofog med klostrets
132. Mariagcrs klosterkyrka i Jylland.
handlingar — att förtiga andra godtyckligheter. Detta upptäcktes småningom och ett missnöje uppkom, som slutligen öfvergick till uppror, och inan vände sig till den närmaste domaren, biskop Knut i Linköping, hvilken likväl öppet tog abbedissans parti. När detta icke hjelpte, utan klosterfolket afsatte fru Ingegerd, glömde biskopen till den grad sina skyldigheter, att han uppmanade »tyranniska personer» att göra intrång på klostrets egendom och underhafvande, liksom han sjelf beröfvade klostret förmåner. Man vädjade till påfven, fru Ingegerd förklarades afsatt, men vi finna icke, att biskop Knut fick någon tillrättavisning, och han fortfor allt framgent att i kraft af sitt embete hafva tillsyn öfver klostret.
Vadstena kloster stod i lifliga förbindelser med Italien; huset, i hvilket fru Birgitta hade bott, hade genom gåfva tillfallit klostret och begagnades som bostad af klosterfolket som kom till den heliga staden. Resorna voro
Sreriyet historia. II. H
vjOO^ 10
Källa: Project Runeberg ·
