Sida 88
Folkungatidens slut. 1350—1389
tvifvel angående tillförlitligheten af hennes uppenbarelser och om det befogade i hennes helgonförklaring. Likväl stadfästes af påfvarne Johannes XXIII och Martinus V så väl de förra som den senare. Det oaktadt kommo samma ämnen på tal vid kyrkomötet i Basel år 1433.
I Sverige blef den heliga Birgitta naturligtvis föremål for mycken vördnad, och hon räknades bland den svenska kyrkans särskilda patroner eller
skyddshelgon. Altaren invigdes till hennes ära, hennes bild återfinna vi snidad eller målad på kyrkornas väggar och hvalf eller i altarskåpen. Som prof meddelas här tvenne bilder, en (fig. 81) snidad T från det år 1477 utförda altarskåpet i Kumla kyrka i Nerike, en målad (fig. 84) från det ungefär samtida altarskåpet i Salems kyrka i Södermanland, hvilka båda skåp nu förvaras i statens historiska museum. I vår medeltids ikonografi (bildbeskrifning) utmärkes den heliga Birgitta med följande tecken:
enkedok och bok, hvilken hon håller i handen eller i hvilken hon skrifver, samt mången gång med det vid bältet hängande bläckhornet och pennfodralet (fig. 84). Af särskildt intresse är en bild målad i hvalfvet i Tolfta kyrka, Upland, som visar (fig. 85) den heliga Birgitta skrifvande, under det Den helige andes dufva sväfvar öfver henne; vid sidan se vi pilgrimens staf och väska samt den korstecknade hätteh, som visar, att hon besökt det heliga landet. På ett altarskåp i Lye kyrka på Gotland finnas bilder ur den heliga Birgittas uppenbarelser. Hennes ben som förvarades i Vadstena klosterkyrka
1 Gaude, Birgitta filia, canticum tibi detur glorie (Gläds, dotter Birgitta, äresång akall egnas dig).
85. Den heliga Birgitta mottagande en uppenbarelse *. Målning från slutet af medeltiden.
Källa: Project Runeberg ·
