Sida 281
Motstånd mot unionen. 1434—1470
månad 1449 kommo biskop Jon i Oslo, född dansk, och höfdingen på Akers-hus, herr Hartvig Krummedike (fig. 209), halft dansk, hälft holsteinare, till Danmark, för att underhandla om fred med detta rike, men i strid mot sitt uppdrag och sina eder att icke befatta sig med frågan om konungavalet erbjödo de konung Kristiern Norges krona. Mot slutet af maj vände de åter jemte tvenne danska sändebud och en styrka af två tusen man, mot hvilka de norska stormän, som voro konung Earls vänner, intet kunde uträtta. Vid ett rådsmöte som i början af juli månad hölls i Marstrand utfärdade konung Kristiern, som var personligen närvarande, (den 2 juli 1449) en handfåstning, i hvilken han säger sig vara vald till Norges konung af erkebiskop, biskopar* riddare och svenner, rikets råd i Norge och handgångna män, köpstadsmän och allmoge, och i hvilken han lofvar att hålla Norge vid lag och rätt, att icke betaga Norges rike fri valrätt, när tronen åter blef ledig, att så sällan som möjligt besvära det norska rådet med resor till Danmark samt att besöka Norge hvart tredje år. Dagen derefter utfärdade valmännen en redogörelse for valet, hvilket de sökte betrygga genom oriktiga uppgifter om konung Kristierns arfsanspråk på den norska kronan. I brefvet nämnas såsom deltagare i förhandlingarna i Marstrand erkebiskop Aslak och andra afgjorda vänner af konung Karl, men att de icke frivilligt gifvit den danske konungen sina röster, synes deraf, att de undandragit sig att bekräfta brefvet om konungavalet genom att under detsamma hänga sina sigill — medeltidens sätt att gifva en skrifven handling giltighet1.
Innan detta skedde hade tvenne sändebud från konung Karl infunnit sig på Frostatinget vid Trondhjem (Nidaros) och der korades han, den 17 juni, till Norges konung. På Frostatinget skulle enligt norsk lag och sed konungavalet försiggå; riksrådet, som i Marstrand hade valt konung Kristiern, hade dertill ingen laglig rätt, äfven om man under den senaste tiden i Norge nöjt sig med de konungar som rådet utsett.
Förhållandena på Gotland, hvilka antogo ett för Sverige allt olyckligare
1 I en medeltidsurkund, vid denna tid vauligen skrifven på pergament, sattes brefskrifvarnes n»mn först; i slutet anföras namn på vitnen och datum. Som utskrifvandet, äfven skrifvandet af namnen, anförtroddes åt en skrifvare, och således förfalskningar lätt kunde ske, ntkliptes ur eller fastes vid nedre kanten af pergamentet pergamentsremsor och vid dessa klenades vaxet, hvari si* gillet aftrycktes. Sigillet spelade den tiden samma rol som nu den egenhändiga och bevitnade underskriften.
1 Secretum Karuli dei gracia Suecie Noruegie gothorumq[ue] regis. —I stället för lejonet öfver de tre'snedbjelkarna i andra och tredje fälten ses här lejonet med yx,an, Norges vapen.
oode
Källa: Project Runeberg ·
