Sida 280
Motstånd mot unionen. 1434—1470
angående regeringssättet. Först ett år efter kröningen skulle han afgifva sin egentliga handfastning, hvilken, så sent gifven, icke geraa hade kunnat blifva synnerligen bindande för konungen, som redan hade makten i sina händer. Så vidt man vet, afgafs heller aldrig denna tillämnade handfästning.
Den 28 september 1448 hyllades Kristiern till Danmarks konung. Redan förut hade det danska rådet föreslagit konung Karl, att man skulle afgora alla stridigheter mellan Sverige och Danmark på ett möte, som skulle hållas i Halmstad den 1 maj 1449. Konung Karl hade gått in derpå, och konung Kristiern gaf äfven sitt bifall, men betog detta allt fredligt utseende genom sin fordran, att svenskarne ögonblickligen skulle lemna Gotland, hvilket enligt hans förmenande var ett danskt land. I december 1448 begynte konung Karl sin eriksgata. I Vadstena mottogs han med stor högtidlighet af klosterfolket, men han kunde icke stanna der så länge som han hade ämnat, emedan han der mottog ett nytt bref med hotelser från Danmark. Julen till-
bragte han i Skara, hvarest han vidtog åtgärder för att hindra danskarne att, i händelse ett öppet krig inträdde, bryta in i landet. Flere fästen vid gränsen mot Halland och Bohuslän samt Rumlaborgs fäste vid Jönköping, som hindrade inträngandet i Östergötland, skulle dels uppbyggas, dels åter försättas i försvarstillstånd.
Norge hade ännu icke fått en konung. Det var icke gerna möjligt att der utse dn egen herskare, utan var man så godt som nödsakad att erbjuda kronan åt konungen i något af de två grannrikena, äfven om man dermed nödgades bryta mot det gamla lagbudet, att Norge icke skulle vara ett val- utan arfrike. Det är redan omtaladt att konung Karl genast sökte vinna den norska kronan, och med Norge förenadt med Sverige under sig hade han blifvit danskarne öfvermäktig. Hans val hade en varm vän i Norges ansedde erkebiskop, den numera ålderstigne herr Aslak Bolt, som redan sommam 1448, innan han reste ned till ett rådsmöte i Oslo, tillsporde tronderne om deras mening. De bådo herr Aslak för all del laga, att ingen tysk eller dansk valdes till konung; helst ville de hafva till konung drotseten herr Sigurd Jonsson på Sörum (i sydöstra Norge), en måg till grefve Hans af Eberstein, men om det icke ginge, önskade de få gamle konung Erik, så framt han genast ville komma till landet och förbinda sig att icke föra krig med Sverige; vore åter detta icke möjligt, önskade de att konung Karl skulle väljas. Den 26 februari 1^49 utfärdade sju norska riksråd en skrifvelse, hvari de förklara sig vilja, liksom erkebiskopen, flere biskopar, prelater, riddersmän och allmoge, hålla sig till konung Karl och skaffa honom Norges krona. Men meningarna i Norge voro delade. I mars
209. Slägten Krummedikes vapen (träd).
Källa: Project Runeberg ·
