Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521

Viljen I märka och höra

hvad fordom kunde de hednc göra,

I förstånden det ej väl

utan I gömmen det med snille och skäl.

Om konung Alexander vill jag säga, det skriften säger vill jag ej förtiga: i tolf år vann han verlden åt sig, honom gaf skatt både fattig och rik, som aldrig sedan någon fick hvarken döder eller qvick.

Hvad vann Didrik van Bern och Perceval,

Herre Gavian och Hektor1 äro i deras tal?

De fingo stor hugg och gingo att sofra, litet vill jag dock dylik seger lofva, medan dem följde ock intet godt mera.

Så äro farne många kämpar flere, små och stora, både jättar och resår,

Alexander var för dem som en liten qvesa, han var af dem den minste man; af dygd och skäl prisades han och vann mera än alla dessa.

Ofta stjelper liten tufva stora lasset

I böljan af år 1351 hade konung Magnus 2$ riksråd, 6 andliga och 22 verlds-liga. Af de andliga riksråden lefde nu ej flere än erkebiskop Peter i Upsala, biskop Nils i Linköping och biskop Tomas i Vexiö. Af de verldslige tillhörde ej mindre än fyra sparreslägten, två förde i skölden bjelkevapnet, två sturarnes tre sjöblad, två det gamla folkungavapnet lejonet.' Af öfriga slägter, som i rådet voro representerade, kunna nämnas Båt, Natt och dag, Blå, Glysing, ekaslägten, vinstorpaslägten. Af de 22 hade tio aflidit före ingången af år 1356.

Af dem, som innehade råds värdigheten år 1351 och lefde år 1356, voro de verksammaste herr Nils Turesson (bjelke) och Erengisle Sunesson (båt), jarl af Orknöama. Båda hörde till slägter, hvilkas stam-22. Herr ®”^e^880n9 vaPen gods lågo i Småland och vid Kalmar sund, båda voro deijemte nära beslägtade: herr Nils var gift med herr Erengisles syster. Den förres fader herr Ture Nilsson och hans broder herr Erik hade varit lagmän i Yärend, sjelf var han mot slutet af 1340-talet lagman på Öland, sedan han dessförinnan en kort tid varit konungens drot-sete, hvilken värdighet han åter innehade 1351, men hade lemnat vid årets slut för att öfvertaga den i hans slägt så godt som ärftliga Tiohärads lagsaga. Han var en man van vid utöfvande af makt, hemmastadd i rikets värf, väl bekant i landet, nära beslägtad med de fleste af de mera framstående stormännen och dessutom, tack vare sina lagmansembeten, helt visst i

1 Idel hjeltar i de äldre riddarromonerna.

Google