Sida 311
Motstånd mot unionen. 1434—1470
egnade sig åt denna äldre diktade historias hjeltar. Något innan den prosaiska krönikan skrefs, hade den norska sagan om Didrik af Bern blifvit öfverflyttad på svenska, och ännu litet tidigare hade med den svenska literaturen införlifvats sagan om Karl den store och hans hjeltar. Som exempel på den läsning som vid denna tid var omtyckt kunna vi anföra en handskrift från år 1457, hvilken tillhört en fru Märta, måhända herr Magnus Grens dotter som var gift med herr Kristiern Bengtsson (oxenstjerna). Denna handskrift innehåller: 1. Erikskrönikan, 2. Berättelsen om Karla Magnus konung och hans tolf kämpar,
3. Flores och Blanzeflor, 4. En satirisk uppsats »stor skämtan om alla abboter», 5. Dialogen »huru jul och fasta trätte», 6.
Ivan lejonriddaren, 7. Romanen Namnlös och Valentin, 8. Hertig Fredrik af Normandie, 9.
En del af Sankt-Patrikssagan,
10. Lilla rimkrönikan och 11.
Prosaiska krönikan.
Fjortonhundratalets försök att teckna Sveriges äldre historia .är nu under-kändt af kritiken, och man ser med skäl i detta försök ett bevis visserligen för en fosterländsk anda, men ock för en sjuklig riktning hos densamma. Emellertid lefde kärleken för de gamla diktade konungarne ganska länge. Vi återfinna dem i 1500- och 1600-talens historiska arbeten, till dess under Olof Rudbecks händer denna vårt lands förhistoria antog ännu vidunderligare mått och derigenom, under Dalins och naturforskningens tidhvarf, framkallade en återverkan af helsosam beskaffenhet.
Didrik af Bern och hans kämpar höra till völsunga- och sigurdssån-gerna8 grupp, och genom den norska sagans öfverflyttning till Sverige dels upplifvades gamla, förmodligen halfförgätua minnen, dels — och detta i ännu högre grad — blef den tyska formen för dessa sägner rådande i norden och omfattad med liflig förkärlek. I ett af hvalfven i Floda kyrka (i Södermanland) målades mot slutet af 1400-talet flere scener ur berättelserna om den fräjdade Didrik af Bern (fig. 237). Nya sägner uppkommo nu vid sidan af
245. Krucifix, skuret i trä, i Vadstena klosterkyrka.
Källa: Project Runeberg ·