Sida 312
Motstånd mot unionen. 1434—1470
de äldre och blandades med dem, så att det för närvarande är ganska svårt att utröna, hvilka af alla dessa folkets berättelser och sånger om hjeltarne af konung Didriks krets äro urgamla i norden, hvilka lånade från de i Tyskland utbildade berättelserna och qvädena.
Inom de bildande konsternas område fortgick utvecklingen af dei riktning, hvars begynnelse vi under det närmast föregående tidhvarfvet skådat. Man fortsatte med ombyggandet och utbildandet af de stora katedralerna. Den i Upsala (jfr s. 203) var redan färdig, i Yesterås och Linköping (jfr s. 205) höll man ännu på allenast med att delvis bygga till, i Streng-
näs uppfördes ett nytt högkor (1448— 1462), som skulle passa till de under tidernas lopp förökade och ombygda skeppen.
I en mängd landskyrkor utbyttes de ursprungliga, platta trätaken mot tegelhvalf, hvilande på pilastrar, som uppfördes framför de gamla gråstens-murarna, och de nya hvalfvens kupor pryddes mycket ofta med målningar an-bragta på det torra kalköfverdraget Ett exempel, som dertill visar, huru plötsligt man ibland fann sig nödsakad att vidtaga dylika ändringar, lemnar oss Ösmo kyrka i Södertörn. Såsom vi redan sett, pryddes kyrkans väggar vid pass år 1434 med målningar, på bekostnad af heiT I Nils Erengislesson, men redan under hans sonhustrus tid (1442—1494) fann man sig föranlåten att uppsätta pilastrar, som till en del skylde väggmålningarna, och inslå hvalf. Det är nämligen säkert, att dessas målningar åtminstone till en dryg del bekostades af fru Birgitta Olofs-246. Snidad bild af konung Karl Knutsson, dotte måhända för att försona den från ar 1449. .
brottslighet som år 1452 föranledde hennes dödsdom (jfr s. 297 o. 300). Det är sannolikt, att målningarna icke blifvit j utförda senare än år 1453. Ämnena för dessa bilder äro hemtade ur den bibliska historieu, ur.den romerska kyrkans legender och ur folksägner. Bildernas och framställningarnas art kan ses af fig. 160 och 239—244.
Så väl inom målnings- som bildhuggarkonsten åstadkom man vid denna tid enkla gestalter, som icke ega någon synnerligt hög grad af lif och rörelse. Ansigtena äro ofta vackra, men i allmänhet högtidliga, och sakna i hög grad individualitet, h vad an man icke kan våga påstå, att någon portrattlikhet finnes hos den bild af fru Birgitta, som knäböjer inför en framstäUning af
Källa: Project Runeberg ·