Tillbaka Read Runeberg

Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521

Originalsida 68
Originalsida 68
Originalsida 68
Originalsida 69
68–69

Sida 68

Folkungatidens slut. 1350—1389

Konung Albrekts sigill '.

formulerad beskyllning för lagstridigt beteende å konung Magni sida. En Magnus Nilsson på Refvelsta hade en gång befalt sin sven öfverfalla en man,

med hvilken han hade råkat i tvist; konung Magnus köpte, heter det i ett dombref, efter konungens fall utfårdadt af uplandslagman-nen herr Karl af Tofta, för 100 mark penningar målsmansrätten och fick sig på grund deraf tilldömd en gård, hvilken han lemnade åt herr Trötte Petersson i utbyte mot ett par gårdar i Halland, hvilka lemnades åt en norrman, som kom till konung Magni hjelp mot Valdemar år 1362. Denna gård blef år 1385 af herr Karl till Tofta fråndömd herr Tröttes arfvingar, men vi böra märka, att gården hade tidigare blifvit tilldömd konung Magnus genom dom af samme herr Karl, hvilken i detta dombref uppgifver, att konungen hade förut genom bref tagit den slagne i sitt särskilda hägn, hvadan gården lagligen var honom tillfallen. I öfrigt finna vi snart, att stormännen, som nu visade sig så måna om lag och rätt, allt emellanåt gjorde sig skyldiga till kränkningar af andras rätt, hvarom ännu bevarade dombref vitna.

7. Konung Magnus handlade ofta mot eder och löften. 'Då beskyllningen icke är beledsagad med några eSempel, är det omöjligt att upptaga henne till pröfning. Vi hafva icke i det föregående funnit konung Magnus mer än någon annan bryta sina löften. I allmänhet var under medeltiden löftenas helgd icke synnerligen stor, hvadan man för att ett aftal skulle blifva beståndande ansåg sig behöfva oupphörliga stadfåstelser. Förbindelser afgifna under tryckande tvång gälde i den allmänna meningen icke, så snart tvånget upphört och man kunde taga åter hvad man icke hade kunnat försvara. Det är bevisligt, att Erik Magnusson och de honom understödjande stormännen, utan nöden som ursäkt, bröto ingångna fördrag, hvadan man ej heller i detta afseende kan tillerkänna de oroliga store någon rätt att framkasta beskyllningar.

8. Som en orsak till konungens afsättning angifves äfven hans oblidke-liga hat till rikets rådgifvare, som han förföljde till döden för rättvisans skull; emedan de ville återföra honom till ett rättfärdigt lefverne och ett bättre regeringssätt, beröfvade han dem hustrur och barn, hus och egendom och utdref dem ur riket. Af det föregående synes mer än väl, att de herrar och 1 2

1 Secretum Alberti dei grasia sueorfum] gotor[um] q[ue] regis (Alberts af Guds n&d svears och götars konungs sigill).

2 Sec[retum]... regi[s] sweorum.

Konung Albrekts sigill *.

Källa: Project Runeberg ·