Sida 367
Riksföreståndarnes tid. 1470—1521
Karlsson; den sköld han burit i slaget (fig. 282) upphängdes i Upsala domkyrka.
Ett stort jubel rådde bland svenskarne, som tillbragte aftonen under mycken gamman. Framtiden utvisade, att slaget hade den mest genomgripande betydelse för häfdandet af Sveriges sjelf-ständighet; men redan innan detta kunde inses genom erfarenheten, kände man med sig, huru vigtig dagen hade varit, och denna känsla sökte sig uttryck på mångahanda sätt. Det berättades, att vid den gudstjenst, som hölls bland herr Stens folk före slagets början, hade blod drupit ur den korsfästes bild, och under striden sågo svenskarne å himmeln ett flammande svärd, i hviljcet järtecken de sågo en uppenbarelse af den helige konung Eriks hägnande omtanke för de sina. Striden och herr Stens förtjenster om Sveriges
räddning besjÖngOS i eil visa, SOm begyntes 282. Herr Trötte Karlssons sköld, med orden:
Viljen I höra hvad jag vill göra?
Jag qväder förty, huru de svenska stridde och manligen bidde för Stockholms by. De svenska hofmän de sade det än, de ville icke fly.
Konung Kristiern lät resa ett värn på berg och höjder; bössor och pilar hade ingen hvila, de sköto till nöje. De svenska hofmän de säga det än, de falla ej till föga.
Man ansåg sig hafva vunnit slaget genom medverkan af rikets skyddshelgon, icke minst af det ridderliga helgonet den helige Göran, till hvars ära man uppförde ett altare i den helige Nikolaus’ kyrka, och lät herr Sten sedermera (år 1489) vid detta altare uppsätta en väl arbetad, i trä snidad bild af den helige Görans strid med en drake (fig. 283).
Den svenska hären stannade i och vid Stockholm, och som i den funnos så väl allmoge som borgerskap och frälsemän, hväijemte flere af rikets råd hade deltagit i striden, andra torde efter den samma hafva skyndat till Stockholm, kunde der omedelbart efter slaget hållas ett riksmöte, vid hvilket ett synnerligt vigtigt beslut fattades, som vitnar om den lyftning fosterlandskänslan hade fatt. Söndagen efter slaget (den 13 oktober 1471) fordrade nämligen borgerskapet i Stockholm, ombuden för de andra städerna och allmogen, att ur stadslagen skulle strykas det stadgande, som föreskref, att hälften af borgmästame och rådmännen i de svenska städerna skulle vara
Källa: Project Runeberg ·
