Sida 494
Öfversigt af Sveriges inre utveckling under medeltidens senare skede
4ifekrefvos flitigt och man egnade sig åt vetenskapliga studier. Föreläsningar höllos vid Upsala högskola omkring 1508—1509 af vadstenabrodem magister Peter astronomen, som förfärdigade för domkyrkans räkning ett dyrbart
ur, hvilket ty värr gick förloradt vid 1702 års brand; och den gotländske studenten Olaus Jo-hannis (Olof Johansson), som genom sina anteckningar från föreläsningarna åren 1477—1486 ger oss en föreställning om det vetenskapliga lifvet vid den svenska högskolan, trädde år 1506 in i Vadstena kloster. Allt sedan 1499 hörde till detta kloster den for sin mångsidiga lärdom fräjdade Petrus Magni (Peder Månsson), som i många år skötte den heliga Birgittas hus i Roma och som efter reformationen blef biskop i Ve-sterås. Från Roma skref han år 1518 till abbedissan fru Anna: »I år har en doktor i Wit-tenberg skrifvit och vida utspridt många satser mot aflat, och hade påfven honom, brände han honom; en annan doktor här i Roma skref ett svar, på påfvens befallning, men då han ville lösa knuten, drog han i stället hop den; jag har läst huru aflat först börjades och är en löslig grund, men bättring det är den tryggaste vägen, det vill jag dö uppå.»
Så länge erkebiskop Jakob förestod erke-stiftet, blomstrade det genom honom grundade universitetet (s. 399), hvarest föreläsningar höllos i teologi, filosofi, naturkunnighet m. m. Vårt tidhvarfs literatur visar icke synnerligen stora skiftningar. Konung Magnus Erikssons samtida tyckte om de vid århundradets böljan med den svenska literaturen införlifvade romantiska berättelserna, hvilka röra sig fullständigt inom sägnens område med allt för liten uppmärksamhet for de verkliga förhållandena. Att tycket för dessa i vår tids smak temligen underhaltiga alster fortlefde, visas tillräckligt af de många senare afskrifter som ännu finnas i behåll. Af vida högre värde i poetiskt hänseende äro visorna som sjöngos af folket, vare sig de voro af kända eller okända författare; några äro förut omtalade s. 94, 95 o. fi, 210, "213, 234, 251, 305 o. f., 314, 367. Den vigtigaste grenen af tidhvarfvets literatur är utan fråga den historiska, med den verkligen förtjenstfulla karlskrönikan och dennas svagare fortsättningar samt magister Ericus Olai’s krönika;
397.
Sakrnmentskäp i Linköpings domkyrka.
Källa: Project Runeberg ·
