Sida 371
Riksföreståndarnes tid. 1470—1521
måner, som kommo hvaije medlem till godo. Inom hvart embete var det också föreskrifvet att bispringa sjuka broder och systrar, att bevisa den döde den sista hedern och låta för hans själ läsa mässor. Det broderliga sambandet och hjelpsamheten voro således icke inskränkta till detta lifvet.
Hvaije borgare var skyldig att bidraga till stadens försvar och att for sådant ändamål hörsamma hvad stadens styrelse, borgmästare och råd, kunde hafva att befalla. Hans embete uppträdde vid sådana tillfällen som en särskild trupp. Staden var skyldig att tillhandahålla dem, hvilka kallades till krigstjenst, harnesk, hvadan ock en hvar som inträdde i ett embete hade att till staden erlägga en afgift, de s. k. harneskpenningarna. I annat stälde staden i allmänhet inga fordringar på embetena utöfver det som hörde till deras arbete; ett undantag utgöra allenast dragarne, hvilkas egentliga uppgift var att inom staden transportera tyngre varor. De skulle nämligen derutöfver sörja för renhållningen i vissa af stadens hamnar samt for vakarna å isen. Guldsmederne i Stockholm hade dessutom år 1474 fått den uppgiften att vara »hufvudembetet i riket öfver guldsmedeme, hvilket hade att ransaka öfver all förfalskning som andra guldsmeder begå», och skulle alla guldsmeders vigter rättas efter dem som guldsmederne i Stockholm använde.
Under en tid, då handt-verket var, liksom snart sagdt allt annat, en företrädesrätt, hvilken tillhörde städernas in- 286’ Heliga ,eksmens gille’ 1 stockholm eigm ’• byggare, var det af yttersta vigt för allmänheten att i dessa idkame af samma handtverk på detta sätt slöto sig samman för att utöfva ömsesidig kontroll och äfven stå under inseende af stadens styrelse. Under dessa förhållanden utbildade sig en skråanda, hvilken denna tid förnämligast gick ut på att göra arbetet väl och sålunda upprätthålla kompaniets ära och anseende; det pligttrogna, äfven i de minsta delar noggranna arbetets ära var under medeltiden ganska stor, också voro de tankar handtverkame gjorde sig om sina embetens vigt mycket höga. »Smedemes lag, heter det t. ex. i smedskrån för Ystad af år 1496, är ett embete som verlden icke kan undvara, det är det värdigaste lekmannaembetet i verlden, ett stöd och en hjelp för alla em-
1 Sigill a m conniyii corporis Cristi stokholm[en]si[8] (Kristi lekamens gilles i Stockholm sigill).
Källa: Project Runeberg ·
