Sida 64
Folkungatidens slut. 1350—1389
Ti arberg.» 1 Sex dagar derefter belägrade de Svaneholm, hvarefter forst ett stillestånd afslöts och slutligen i juli ett fördrag, i Jönköping, genom hvilket Magnus och Håkan åt Albrekt, hvilken de nu kalla konung, afstå allt landet utom Vestergötland, Verniland och Dal. Helt lätt fogade man sig i •de nya förhållandena. Inom mindre än en vecka efter jönköpingsfordraget hålles å konung Albrekts vägnar räfsteting i Hvetlanda. Allenast i de norra och nordöstra orterna synes man hafva gjort motstånd mot tyskarne. Konung Albrekt gick om hösten öfver till Finland och belägrade från oktober till slutet af juni 1365 Åbo fäste som tappert försvarades af norrmannen Narve Ingevalds-son, hvilken till och med sökte få de livländska städerna till bundsförvandter mot konung Albrekt och hans trogne vapendragare herr Nils Tures-son, som var höfding på Viborg. En gång när besättningen på Abo gjorde ett utfall, lyckades det den att dräpa herr Nils, hvars oroliga bana således fick ett blodigt slut. Väpnaren Sune Håkansson, gift med hans brorsdotter, fick då Viborgs fäste.
Magnus och Håkan hade i början af år 1365 fått samlad en här bestående af vest-götar och norrmän, med hvilken de ryckte upp mot mellersta Sverige, hvarest under Albrekts frånvaro regeringen och försvaret fördes af herr Karl till Tofta, lagman i Up-land, befälhafvare på Stockholms hus och riksmarsk. Den 27 februari utfärdade båda konungarne en proklamation stäld till erkebiskop Peter, ridderskapet och presterne i erkebiskopsdömet, i hvilken det heter, att utländska herrar hade af roflystnad och med våld trängt sig in i riket, men nu voro konungarne komna för att återvinna det, och borde derfor alla minnas, att de voro konungarnes arfboma män, att konungarne voro dera9 rätta herrar, med lag och rätt komna till riket. De ville icke vidare tänka
1 Hertig Albrekts och grefre Henriks bref äro aftryckta i Die recesse... der hansetage, d. 1
Källa: Project Runeberg ·
