Sida 89
Folkungatidens slut. 1350—1389
åtnjöto lika mycken aktning som andra helgonqvarlefvor. Bitar af dem utdelades som kostbara gåfvor, och de, som mottagit dem, visade hur högt de skattade dem genom att till deras förvarande anskaffa dyrbara kärl. Ett sådant i form af en arm, hvilket troligen tillhört Linköpings domkyrka, är här afbildadt (fig. 86).
Det måste ligga helt naturligt till hands för fru Birgitta att tänka på stiftandet af en orden. Sjelf hade hon efter mannens död hängifvit sig uteslutande åt Guds tjenst, hon fann verlden ond, men deremot sitt nuvarande försakande lif fullt af ljuflighet. Hon ville derfor åt andra bereda möjlighet att skyddade från verl-dens förströelser och faror vinna samma glädje och sällhet. Hon hör i en uppenbarelse Guds tjenare säga henne: »Herre, vi hafva beskådat dina vingårdar och funno i dem helt få vinqvistar bärande vin», och hörde Herren svara: »Jag skall planta mig en ny vingård, som skall uppfyllas med allra bästa vin.» Vi hafva redan sett, att planen till den nya orden var Uppgjord, innan fru Birgitta lemnade Sverige, samt att påflig stad fäs telse erhölls år 1370.
Den nya klosterstiftelsen omfattades med mycken ifver af alla dem, som i fru Birgitta sågo den af Gud ingifna sierskan, samt af alla som genom skyldskap eller gemensam politisk åsigt stodo henne nära.
Åtminstone på grund af de två senare skälen blefvo höfdingarne för resningen mot konung Magnus, hvilka sedermera voro hufvudmän för motståndet mot Albrekt, nitiska beskyddare af fru Birgittas kloster.
Slägtskapsbandet visade sig småningom starkare än den politiska partiställningen.
Fru Birgittas äldsta dotter Märta var i sitt andra gifte maka till hertig Bengts broder, riddaren Knut Algotsson, och hade i följd deraf hållit sig skild från fränderne, som föijagat äfven herr Knut ur riket. När 86' Heliga Bhgittas reliksömm*' den slutliga uppgörelsen var afslutad mellan konungarne Magnus och Håkan
edbyGoOgle
Källa: Project Runeberg ·
