Sida 432
Riksföreståndarnes tid. 1470—1521
Kalmar, hvilket rådet icke ville försumma. Full enighet synes dock icke hafva herskat inom rådet. Herr Svante gjorde gång efter annan påståenden iitt få ersättning för de dryga omkostnader han hade haft under det ryska fälttåget år 1496, och herr Erik Turesson fann sig föranlåten (i oktober 1504) att uppmana rådet till enighet med den »ärlige gode mannen» herr Svante Kilsson och rikets meniga inbyggare till att afvärja all skada och förderf af -danskarne och andra rikets fiender. Herr Erik befarade, att man vid det nyligen hållna mötet i Stockholm kunde hafva gjort eftergifter åt danskame af farhågor för ett ryskt anfall mot Finland. Alla sådana farhågor voro dock -öfverflödigay han såg sig i stånd att skydda Finland, ty han hade just nyss afslutit ett tjuguårigt stillestånd med ryssarne, som nu icke längre voro så goda vänner med konung Hans.
343. Ruinen af Ekesjö hofg&rd i Småland.
Under tiden bröts stilleståndet med Danmark. Herr Nils Gädda höll icke fördragets bestämmelse att låta fästningsverken omkring Kalmar slott vara i samma skick, som när öfverenskommelseu gjordes, den danske riddaren herr Otto Rud öfvade Våld mot en svensk man, hvilken dock ej sjelf torde hafva varit utan skuld, och ett herr Svantes skepp, som låg i Travefloden, blef af danskar taget. Dertill kom den svåra nöden i Kalmar län, som gjorde •det hardt när omöjligt for folket att utgifva sin skatt till slottet, och som med skäl kunde framkalla betänkligheter med afseende på det snara sammanträdandet af konungen och de tre rikenas råd med deras stora följe i en stad, hvarest numera knappast två eller tre borgare voro så pass välmående,
Källa: Project Runeberg ·