Sida 431
Riksföreståndarnes tid. 1470—1521
stadskyrkans kor. All denna hemlighet iakttogs, på det man skulle kunna-i stillhet bereda herr Svante Nilssons val till riksföreståndare. Det tyckes nästan som de omfattande försigtighetsmåtten knappast varit nödiga. Man synes icke hafva gjprt något motstånd: söndagen den 21 januari 1504 valde» enhälligt herr Svante Nilsson till Ekesjö att vara Sveriges riksföreståndare-och man svor honom trohet. Strax derefter öfvertog han befälet på Stockholms slott. Först sedan detta skett, bevisade man den aflidne den sista, hedern; hans lik jordades den 16 februari i Gripsholms klosterkyrka, hvilken dagen förut hade blifvit vigd af erkebiskop Jakob.
Ställningen i landet var ganska betänklig. I följd af den långa fejdtiden och äfven af hårda år rådde mångenstädes i landet ytterlig nöd. Förhållandet till Ryssland skulle visserligen vara fredligt, men man befarade-ständigt ett nytt utbrott af fiendtligheterna. Med Danmark rådde öppen fejd. Men herr Svante var ända sedan han hunnit manlig ålder fullt inne i förhållandena, den nya värdigheten gaf honom visserligen ett ökadt ansvar, men ock större makt, och han hade i herr Hemming Gad en trofast vän, som icke blott bistod honom med kloka råd, utan äfven med krigisk idrott. Så snart herr Svante blifvit riksföreståndare, skyndade sig biskop Hemming ned till Kalmar for att belägra dervarande slott, hvilket för konung Hans* räkning innehades af herr Nils Gädda.
Med Danmark inleddes underhandlingar. Biskop Matts Gregersson i Strengnäs och herr Bengt ftyning sändes till Kjöbenhavn, men de funno danskarne så omedgörliga, att de ärnade återvända med oförrättadt ärende, då underrättelsen, att det lyckats konung Hans att undsätta Kalmar slott, tvang dem att ga in på danskames fordringar. Ett unionsmöte skulle hållas i Kalmar i juni 1505; under tiden skulle fred råda mellan rikena och allt skulle förblifva i det skick det var, således skulle tills vidare konung Han» fa behålla Kalmar, Borgholm och Visborg; Kalmar län och stad, som voro i svenskarnes händer, skulle åter läggas under slottet. De tre rikenas råd skulle vid det blifvande mötet pröfva konungens och svenskarnes klagomål mot hvarandra samt söka åstadkomma förlikning mellan dem eller ock uttala sig för den ena eller den andra parten; särskild t skulle det tillkomma de tre rikena» råd att bestämma till hvilket land Gotland skulle höra. Misslyckades alldele» förlikningsförsöket, skulle fejden åter börja och då skulle Kalmar stad och. län återlemnas till svenskarne, slottet deremot bibehållas af konungen.
Herr Svante, som hade gift sig med herr Knut Alfssons enka fru Märta Ivarsdotter, tillbragte större delen af juli och augusti månader i Finland, hvarest han försäkrade sig om landets och särskildt om slottshöf-dingen på Viborg herr Erik Turessons (bjelke) trohet. Under oktober månad hölls ett rådsmöte i det under sommarn af pesten hårdt hemsökta Stockholm, vid hvilket tvistefrågor mellan herr Svante och herr Sten Stures enka af-handlades, hvaijemte man beslöt att de olika landskapens inbyggare skulle mot slutet af december samlas på vissa orter, för att af rådets medlemmar närmare upplysas om ställningen i landet och om det tillämnade mötet i
Källa: Project Runeberg ·