Sida 461
Riksföreståndarnes tid. 1470—1521
I maj månad 1517 afseglade den danska flottan från Kjöbenkavn, med en här af 4 000 man, tyskar och danskar; anförare voro herr Joakim Trolle, erkebiskopens farbroder, herr Karl Knutsson, riksföreståndarens frände 1 (jfr sid. 450), och Sören Norby. Stäkeholms faste och den derinvid liggande staden Vester vik af brändes, Söderköping brandskattades, Kalmar läns och Östergötlands kuster härjades; alla de försvarsanstalter man hade gjort visade sig otillräckliga. Härjningarna fortsattes i Finland och på Ålandsöarna.
362. Vexiö domkyrka. Från sydvest.
Den 4 augusti kom flottan in i Stockholms skärgård och började der sina ödeläggelser. Eld och rök af brinnande gårdar stego så högt i skyn, att de ända till Stäket bragte underrättelsen, att den länge efterlängtade befrielsen var kommen. Erkebiskopen jublade; man hade, sade sedermera ögonvitnen, aldrig sett honom så glad. Herr Sten, som i juni åter hade fåfängt underhandlat med erkebiskopen, sände den 12 augusti sin kansler till Stäket jemte ett par riksråd och medlemmar af Stockholms magistrat för
1 Denne hade liksom styfmodern fru Märta lemnat Sverige i fiendskap mot herr Sten Sture och omhuldades på bästa sätt af konung Kristiern. Karl Knutsson stupade år 1520 vid belägringen af Stockholm.
Källa: Project Runeberg ·
