Tillbaka Read Runeberg

Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521

Originalsida 395
Originalsida 395
Originalsida 394
Originalsida 395
394–395

Sida 395

Riksföreståndarnes tid. 1470—1521

(fig. 313). Huru han försåg sin kyrka med kostbara prydnader, se vi af hans biskopskåjpa med fina broderier och med hans vapen (två sparrar)1.

Tre biskopar skotte under denna tid det lilla vexiöstiftet, Gudmund Nilsson 1470—1476, magister Nils Olofsson 1476—1494 och Ingemar Petersson, stiftets siste katolske biskop.

Alla deltaga i rådsförsamlingar, men ingen af dem utöfvar någon synnerlig inverkan på fosterlandets öden.

Ett vida vigtigare stift var det finska: mycket återstod der ännu att göra i kyrkligt hänseende och den ständigt hotande faran från öätern kräfde biskopar med mod och klokhet.

Sådana voro ock de två, som under denna tid styrde stiftet, magister Kort Bitz (död 1489), som inlade stora förtjenster genom kyrkliga stadgar och stiftelser, och Magnus Nilsson (död 1500), med en stjerna och ett kors i vapnet, hvilken som domprost i Åbo hade af kej-sar Friedrich III blifvit upphöjd till värdighet af pfalzgrefve. Han verkade med mycken ifver för landets försvar och för en förbättrad anordning af de kyrkliga angelägenheterna.

Trots den reformatoriska rörelse, som fru Birgitta framkallat, märker man icke under denna period vitnesbörd om ett fortsatt genoniT gående förbättrande inom kyrkan; i detta afse-ende voro dock förhållandena i Sverige desamma som i utlandet. Under Jöns Bengtssons tid hade till och med de yttre kyrkliga förhållandena blifvit försummade. I detta afseende inträdde en afgjord förändring till det bättre under erkebiskop Jakobs tid. Han sammankallade en biskopssynod i Arboga år 1474 — den sista som omtalas i vår medeltids urkunder; — de beslut sora der fattades voro många

och allvarliga. Öfver allt i stiften finna vi lofvärda bemödanden att upprätthålla god ordning eller återinföra den, när den hade försvunnit. Ej heller nöjde man sig härvid med att tänka allenast på det yttre. Erkebiskop Jakob lät på ett blad trycka ett kapitel ur ett religiöst arbete, i hvilket anvisning gafs, huru en prest bör pröfva sitt eget samvete för att kunna rätt höra bikt och läsa mässan; till stiftets prester utdelades exemplar med befallning att de skulle hängas upp i sakristiorna och att innehållet skulle noga be-hjertas.

309. Målniug på en dörr af det bruxellska altarskåpet i Stcengnäs.

Denna fönraras i statens historiska musenm.

Källa: Project Runeberg ·