Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521

natt, få kärl för bordet; hennes prest hade de för gudstjensten nödiga böcker, kalken och hvad dertill hörde. Genom sin stora hjelpsamhet kom hon emellertid i mycken nöd. När en hennes sonhustru hade aflidit i Sverige och sandt till sin svägerska Katarina, som den tiden vistades i Roma, sin guldkrona, såldes denna och inbringade nog för att underhålla fru Birgitta och hennes familj under ett helt år. Men icke alltid funnos sådana hjelpkällor. Hon måste derför stundom låna penningar till sitt uppehälle. En af hennes uppenbarelser redogör för ett samtal med jungfru Maria, i hvilket fru Birgitta på sin fråga, om det vore henne tillåtet att låna, fick till svar, att hade hon visshet om att kunna betala åter på en viss tid, kunde hon göra det, annars icke: »Det är dig

bättre att en dag sakna mat än att lofva hvad du ej är viss att hålla». »Får jag då, sporde hon, arbeta för att vinna kroppens uppehälle?» Nu syselsatte hon sig med studier i grammatikan, med bön och skrifning.

Jungfru Maria svarade, »att det icke höfdes henne att lemna sådana syselsättningar för att utföra ett kroppsarbete, men hon skulle derför icke vara orolig för morgondagens föda, utan med tillförsigt bedja Gud derom».

Så nedlade hon alla sina bekymmer i Guds eller Vår frus sköte och företog så godt som intet utan att i en uppenbarelse hafva fått svar på sina frågor.

Fru Birgittas hus blef en medelpunkt för alla de svenskar — och de voro icke så få — som besökte den heliga staden, och åt alla egnade hon moderlig omtanke och vård. Icke alla kände henne från början eller uppsökte henne. Hon gick en dag till den heliga Praxedis1 kyrka, i deu motsatta ändan af staden, en kyrka från det nionde århundradet med dyrbara mosaiker och med en kolonn, vid hvilken, enligt legenden, Kristus var bunden under hudfläng-ningen. Under vägen hör hon sig tilltalas på norska. En qvinna, som vandrat den långa vägen från Norge, låg nu ensam och dödssjuk på en gata i Roma. Med tillhjelp af herr Magnus Petersson, en svensk riddare, som till sist blef prest och klosterbroder i Vadstena, bar fru Birgitta den sjuka till.ett hospital och förde henne sedan hem till sig för att egna henne all möjlig omvårdnad.

Sveriges hUteiHa. II. /'~>6

Google

84.

Deu heliga Birgitta. Från slutet af 1400-talet.