Sida 139
Unionen under Margareta och Erik. 1389—1434
hertig Vratislav af Pommernl. Under hans minderårighetstid skulle fru Margareta forestå regeringen. Detta bestämdes i början af år 1388, strax innan de svenska stormännens ombud inledde underhandlingar med henne om att hon skulle öfvertaga regeringen i Sverige, vid hvilket tillfälle de förbundo sig till att erkänna som efterträdare eller medregent hvilken drottningen dertill utsåge, hvarmed tydligen ingen annan kunde menas än den sexårige Erik, hvilken i september månad år 1389 mottog den öfliga hyllningen på Öreting vid Nidaros.
Drottningen var icke närvarande vid denna akt. I början af augusti var hon i Malmö och utfärdade, tillsammans med den svenska kyrkans primas, den kraftfulle lundaerkebiskopen Magnus Nilsson, ett bref till lappame, i synnerhet till dem som vistades i Sverige, om hvilkas obenägenhet för kristendomen en lappsk qvinna hade för dem af-gifvit en berättelse. I det på latin affat-tade brefvet uppräknas i korthet den kristna trons hufvudläror: om Guds väsen, om verl-dens och menniskans skapelse, om menni-skans fria vilja och syndafallet, om omöjligheten för den syndiga menniskan att öppna himmelrikets port, till dess, drifven af sin stora kärlek, Kristus Jesus, fullkom-men Gud och fullkommen menniska, lät sig födas af jungfru Maria, lefde och lärde bland menniskorna samt omsider, för att försona menniskoslägtet med Gud, dog på korset och uppstod, om hans utsändande af lärjun-game, hans himmelsfärd och återkommande till domen. »Besinnen derför, heter det, hvilketdera är förnuftigare, att tro på Gud sin skapare och dyrka honom som den ende Guden och genom goda verk förtjena evinnerligt lif samt regera evinnerligen med honom och alla hans helgon i himmelns härlighet — eller dyrka afgudar som Gud och tillbedja menniskohänders verk och med onda gerningar förtjena den eviga döden och i följd deraf evinnerligen plågas i afgrunden med djefvulen och hans englar. Derför bedja vi eder innerligen och besvälja er vid Guds barm-hertighet, att I afkläden er den gamla menniskan med henues verk och ikläden eder den nya menniskan, som är skapad efter Gud, i det I ödmjukt anammen döpel-sens sakrament och med uppriktig kärlek och skyldig 120* * Mar«a_
vördnad nalkens den heliga modern kyrkan, utanför hvilken ingen frälsas.» Till sist uppmanas erkebiskop Henrik i Upsala och en uplindsk lekman att »icke söka sitt eget, utan med ifver arbeta, att detta ärende får en god utgång.»
1 Jfr slägttaflan s. 111.
* Inskriften består af det fem gånger upprepade ordet secretum (sigill).
Källa: Project Runeberg ·
