Sida 138
Unionen under Margareta och Erik. 1389—1434
fortsatte kriget och understödde sjöröfveriet. Följande år hade högmästar Konrad, åtföljd af en stor härsmakt, gått öfver till Gotland, der Visby, och dermed hela ön, gaf sig i hans våld (den 7 april 1398). Sven Sture slöt sig då till vitaliebröderne, som vid denna tid satte sig i besittning af fastena Gaddaborg i Gestrikland, Faxaholm i Helsingland, Styresholm i Ångermanland och Korsholm i Österbotten. De måste emellertid hösten samma år förbinda sig till att återlemna sina eröfringar, och vid samma tid underkastade sig herr Knut Bosson. Sven Sture fick återvända till Sverige, i hvilket land äfven sjöröfvarhöfdingen Arnold Styke och hans medbroder, den mecklen-burgske riddaren Otte van Peccatel bosatte sig. Sjöröfveriet utrotades nu småningom i Östersjön, men det fortfor sedan länge i Nordsjön.
Under tiden utlopp äfven det å Lindholm öfverenskomna stilleståndet, och det skulle således en gång för alla bestämmas, om konung Albrekt skulle vidare hafva något att säga i Sverige. Albrekt ville icke beqväma sig till att afstå något och på han9estädernas upprepade frågor, om han ämnade på utsatt tid betala den öfverenskomna lösesumman, gaf han allenast undvikande svar. Städerna drogo då, enligt sin förbindelse, besättningen från Stockholm den 29 september 1398, och drottningen höll der sitt högtidliga intåg.
Konung Albrekt tillbragte sin öfriga tid i Mecklenburg, hvarest han afled år 1412. Hans graf finnes i Doberans klosterkyrka. Under sitt ko-nungadömes tid var han förmäld med Rikardis af Schwerin. Efter hennes död gifte han sig med Agnes af Braunschweig, som öfverlefde honom.
Drottning Margaretas välde i Sverige var nu obestridt.
Drottning Margareta och konung Erik af Pommern. — De inre förhållandena (1397—1412).
Den sexårige Erik liyllas till tronföljare oeh fiaedregent i Norge. — Loppor nes omvindeäe. — Xnr-£oretag förhållande till de andlige och storminnen. — Bo Jonssons tesUmentarier. — Erik medregent i Danmark och Srerige. — Herredagen i Nyköping 1396. — Unionsförslaget i Kalmar 1397. — Eriks förmtlning. — Drottning Filippa. — Reduktion af skattegods. — Skatter. — Missnöje mot Margareta.
Så snart fru Margareta hade blifvit erkänd drottning af Norge, vidtog hon åtgärder för att fa tronföljden bestämd, hvilket var af större vigt i detta land, såsom varande ett arfrike, än i Danmark. Norrmannen Håkon Jonsson, en dotterson af hertig Knut Porse och hertiginnan Ingeborg och således kusin till konung Håkan Magnusson, förklarade sig icke sträfva efter den norska kronan; hertig Albrekt d. y. af Mecklenburg, en son af fru Margaretas syster Ingeborg, förklarades af det norska riksrådet icke kunna komma i fråga, allden-stund han och hans föräldrar hade stridt mot Norge. I stället utkorade man den späde Erik af Pommern, en son af fru Margaretas systerdotter Maria och
Källa: Project Runeberg ·
