Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521

utsända fredsskepp och bädo drottning Margareta bistå dem. Hon sökte förmå den preussiske högmästaren Konrad von Jungingen att sluta sig till demr men han visade icke någon synnerlig håg derför. Måhända hade han redan nu uppgjort planen att sätta sig i besittning af Gotland, hvarest sedan 1396 konung Albrekts son hertig Erik uppehöll sig för att försvara sin faders sak mot den här, som drottning Margareta föregående år hade skickat dit under befäl af Sven Nilsson Sture, och han samlade der kring sig sjöröfvar-skaror, hvilka ofta ostraffade företogo färder inåt Finska viken och uppåt Norrbotten, så mycket hellre som höfdingen på Viborg, herr Knut Bosson, son af Bo Jonsson, helt plötsligt hade öfver-gått till konung Albrekts vänner och skaffat åtminstone en dryg del af Finland i sitt våld. För öfrigt tilläto sig höfdingarne på de hanseatiska freds-skeppen hvaijehanda våldsamheter.

Under befal af höfvidsmännen på Borgholms och Kalmar hus hade år 1396 en svensk eskader utgått, förstärkt af ett par fredsskepp som Kalmar stad utsände. De två slottshöfdin-garue begåfvo sig till Gotland, der dock deras anbud att understödja han-seateme afböjdes. På återvägen skildes de svenska fartygen, och kalmar-bornes skepp blefvo i närheten af Ho-borgen öfverfallna af hansans flotta;

kadesumma utbetalades till de dödades fränder, och då man förband sig att, till brottets försonande, i Kalmar fira en högtidlig likbegängelse, att i Kalmar dominikauerklosters kyrka uppsätta de omkomna ädlingarnes vapensköldar och der stifta en evig mässa för deras själaro, att för de öfriga offren stifta en själamässa i stadens kyrka och andra mässor i preussiska kloster, att gifva kläder åt två hundra fattiga och utsända två hundra pilgrimer till heliga orter.

När denna förlikning ingicks, hade förhållandena i norden blifvit betydligt förändrade. Sven Sture hade svikit sin pligt och öfvergått till hertig Erik, hvilken dock helt snart, den 27 juli 1397, afled; hans enka och Sven