Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521

tid med dess starkt utpräglade skråväsen och dess noggrant bestämda sociala förhållanden* 1. I mången af våra städer ser man ännu åldriga hus med den på fönster och grunda nischer rika gafveln vänd åt gatan (fig. 285, 364, 385). Framfor de enskildes boningar utmärkte sig det för hela borgerskapet gemensamma rådhuset (fig. 386), men ännu större prydlighet gaf man åt städernas kyrkor, hvilka i allmänhet äro uppförda af tegel. Deras arkitektoniska utstyrsel är i följd deraf icke mycket rik, men måtten äro större än landskyrkornas , så snart staden egde någon betydenhet* Kyrkor från medeltidens slut finnas, för att några exempel må anföras, i Enköping, en korskyrka från år 1489, Söderköping, Skeninge (fig. 390), hvilken kyrkas inre ser kalt ut, sedan de fordom med målningar prydda murytorna blifvit hvit-limmade, Ystad (fig. 387, 388), Malmö, hvars huf-vudkyrka (fig. 348) är bygd efter samma mönster som de nordtyska hansestädernas, den forna staden Båstad (fig. 389) och så vidare. I mindre städer såsom i Torshälla (fig. 391) voro kyrkorna föga ansenligare än på Torshälla kyrka. landsbygden.

I den fosterländska kampen för häfdandet af Sveriges frihet och sjelfständig-het togo städerna, framför allt Stockholm, en väsentlig del. Det tyska elementets utestängande från delaktighet i stadens styrelse var på en gång en frukt af det fosterländska sinnelaget och en källa till den fortgående utvecklingen.

detsamma som nu. Det återstår ännu att för den senare medeltiden bestämma detta, förnämligast genom sammanställningar af den tidens och vår tids pris på de vigtigaste nödvändighetsvarorna och af arbetslönernas belopp.

1 Stadsmurar äro afbildade fig. 35, 185 (Visby) och 345 (Kalmar).

391.