Sida 489
Öfversigt af Sveriges inre utveckling under medeltidens senare skede
foreståndames tid äfven halförtugar. Silfverhalten blef allt sämre, livadan man nästan alltid fann sig föranlåten att vid köpafhandlingar sätta ut, huru pass godt silfvermyntet var, genom att jemföra penningmarkerna med marken lödigt silfver eller med något utländskt mynt, som hade kurs öfver snart sagdt hela Europa. Mot slutet af 1300- och början af 1400-talet åtnjöt den engelska rose-nobeln (då räknad lika med fyra svenska penningmarker) ett stort anseende, senare finner man ofta omtalade främmande (rheinska, arnhemska, ungarska och så vidare) gyllen, af hvilka en länge var jemngod med 2 mark penningar. I södra Sverige var mycket danskt mynt i omlopp, i östra Götaland begagnades ofta de dåliga gutniska myntenl.
Sämst af alla myntsorter voro de klippingar som konung Kri-stiern II lät prägla och med sina härar infora i Sverige; de voro ett slags nödmynt och be-stodo nästan uteslutande af koppar 2. För öfrigt användes ända till medeltidens slut ett omedelbart varubyte, i det man betalade med kreatur, ladugårdens eller väfstolens alster och så vidare. Uti det föregående äro flere summor äfven angifna i nutidens mynt. Dessa beräkningar äro dock allenast för början af detta tidskede fullt tillförlitliga, alldenstund man blott för denna tid eger noggranna undersökningar3 angående silfrets dåvarande värde i förhållande till det nutida.
Den i det föregående (s. 368 o. f.) meddelade skildringen af 390. skeninge kyrka, korjt.
Stockholih under medeltiden må
tjena som en antydan om stadslifvet annorstädes i vårt land vid denna
1 Enligt det gutniska systemet räknades 16 penningar på örtugen. Konung Magnus Erikssons mynt fig. 9—14; en penning (brakteat) fig. 96; svenska örtugar och halförtugar fig. 93—95, 97, 144—148, 202—204, 230—236, 249—251, 273, 274, 324—332, 339, 340, 350, 369, 370; Sten Sture den yngres s. k. riksdaler fig. 371; gutniska mynt fig. 43 och 44; danska mynt fig. 205, 252 och 341; lubsk hvit penning (skilling) fig. 98; preussiska ordens mynt fig. 47; brabantskt mynt fig. 46; engelsk sterling fig. 45; engelsk rosenobel fig. 124; tysTc gyllen fig. 140.
a Gustaf I lät till en början slå lika dåliga klippingar som konung Kristiern samt med liknande prägel. Jfr i Sveriges historia tredje delen, fig. 17, en bild af en Gustafs hedemoraklipping.
* Utförda af doktor O. Montelius. — Enligt 1449 års myntordning var örtugen lika med 17,* öre i vårt mynt, enligt 1478 och 1513 års myntordning 12,1 öre, men silfrets värde var då icke
Källa: Project Runeberg ·