Sida 434
Riksföreståndarnes tid. 1470—1521
blifraude unionsmöte. När danskarne funno, huru inskränkta de svenska ombudens fullmakter voro, afbröto de underhandlingarna. Likväl voro, efter hvad herr Svante försport, åtminstone några danska herrar, särskildt skånin-garae, benägna för ett stillestånd, men konungen ville, att antingen han eller sonen prins Kristiern skulle hyllas till konung eller ock att han skulle årligen erhålla en penningsumma som skadeersättning. Till något sådant ville dock hen' Svante icke förnedra Sverige, I denna åsigt stod han ej heller ensam: allmogen i Möre och Yärend, för hvilken han omtalade konungens fordran, svarade, att den icke ville gifva konung Hans annan skatt än skarpa vapen.
Sådana användes ock i rikt niått. Redan när konung Hans år 1505 återvände från kalmarmötet, lät han häija den svenska stranden, och han fortfor dermed träget. Men äfven herr Svante hade sina skepp klara och kunde redan år 1505 tillfoga konungen en ganska ansenlig forlust till sjös, hvarom han underrättar folket vid samma tid som ryska sändebud i Stockholm högtidligen afsluta det förut aftalade stilleståndet pa tjugu år. Fräl-set uppmanades att infinna sig till tjenstgøring, och i början af 1506 ut-skrefs af allmogen, åtminstone i vissa delar af landet, hvar fjerde man med vapen och mat for elfva
veckor. De förnämsta bemödandena voro riktade mot Kalmar stad, hvilken konung Hans icke hade, efter det misslyckade kalmarmötet, återlemnat, och i hvilken han hade gifvit luft åt sin harm genom flere hårda blodsdomar. Herr Hemming Gad öfvertog befälet öfver den belägrande skaran, som icke var synnerligen stor, ty allmogen i trakten, som fruktade för en långt utdragen fejd, ville icke taga del i belägringen, så vida icke herr Hemming ville förbinda sig att hålla slottet instängdt från sjösidan lika väl som från landsidan. För svag att underhålla en lång belägring tog sig herr Hemming då före att storma, natten till den 23 oktober 1506, med sina och herr Svantes svenner. De rönte allvarligt motstånd, men de trängde dock in i staden, togo och behöllo den. Herr Hemming bad, att tacksägelsemässor skulle sjungas i Sveriges domkyrkor, och riksföreståndaren lät utfärda skrifvelser till allmogen, köpstäderna och frälset i landets olika delar, med underrättelse om
345. Parti af Kalmar stadsmur.
Källa: Project Runeberg ·