Sida 397
Riksföreståndarnes tid. 1470—1521
införd en strängare tukt. Vi få emellertid icke af de två nyss omtalade klosterstiftelserna tro, att man öfver allt omfattade klostren med slösande välvilja; från månget håll klagas öfver klostrens nödstälda belägenhet. Sinnena hade för öfrigt vid (denna tid blifvit i betydlig mån dragna från den svärmiskt idealistiska sinnesriktningen, uppmärksamheten riktades vida mer än förr varit händelsen åt naturen, hvilket icke minst röjer sig i konstens utpräglade realistiska hållning, men med en sådan riktning stämmer kloster-lifvet föga öfverens. Också skrifver en vadsten asyster, som mot sin vilja hade blifvit insatt i klostret, till sin hjertans kär: »Under dessa hvita kläder ligger förborgadt ett kolsvart hjerta, fullt med bedröfvelse, till dess det i svarta mullen nedlägges, men så ofta jag tänker på dig, allra käraste hjertan3 glädje, får jag en innerlig hugsvalelse, menar mig vara hos dig i din famn och i lunden der du lekte för mig på harpan. Det hafver jag sedan med många tårar och suckar betänkt, de kärliga sånger som du sjöng.
Mins du hvad du sjöng: fågeln sjunger så ljufligt i skogen, men sitter så bedröf-vad i buren. Det är nu skedt som du sade: jag måste nu kallas en fattig fågel
fågel i
skogen. Allra käraste hjerta, så ofta jag går i trädgården in och skådar på träden, tänker jag på de kärliga ord oss emellan.»
Redan på konung Eriks af Pommern tid hade man hos påfven anhållit att fä några svenskar inskrifna bland helgonens tal (s. 209). Frågan om helgonförklaringen uppsköts allt jemt, men med tillstånd af påfven skrinlädes högtidligen benen af fru Katarina Ulfsdotter 1489 och af c' biskop Brynjulf Algotsson 1492. De an- 312. Biskop Konrad Rogges grafsteu i dras ben skrinlädes senare. Strengnäs domkyrka'.
Mot de nödlidande visade man mycken välvilja. Hospitalen hugnades med andliga förmåner och i ett par stift inrättades herbergen for ålderstigna prester, som hade lemnat sina pastorat och eljest hade fått gå land och rike omkring för att tigga sig till lifvets uppehälle.
Inom det literära området fans under 1400-talets sista årtionden föga lifskraft. Några större verk skrefvos icke, man nöjde sig i allmänhet med
i buren, som förr var en lustig
1 Inskrift: An[n]o d[omi]ni Mdi v die mensis aprilis obiit revere[n]dus in (Chriato) pater d[omi]n[u]s Co[n]radus Rogge dei g[rac]ia ep[iscop]us stre[n]genen[sis] (år 1501 den 5 april dog den i Kriato vördnadsvärde fadern herr Konrad Rogge, af Gnds nåd biskop i Strengnäs).
Källa: Project Runeberg ·
