Sida 77
Folkungatidens slut. 1350—1389
fyrtio års tid aldrig hade satt sin fot utom klostermurarna, utan lefde dag och natt i bon och hade syner, sporde med häpnad: »Hvi sitter denna fru mot ordensregeln i munkaklostret, der införande bya vanor.» Han fick i en syn svaret: »Undra icke, hon är Guds vän och är kommen hit att vid foten af detta berget plocka blommor, af hvilka alla, bort om hafvet och mot verl-dens gränser, skola få läkedom.» Fru Birgitta fick bo uti ett hus, tillhörigt Alvastra klosterbygnader, och mottog nu den ena uppenbarelsen efter den andra, hvilka af andliga, som rådfrågades, förklarades ega gudomligt ursprung. Hon förde ett försakelsens lif och hängaf sig åt späkningar.
79. Alvastra kloster med Omberg i bokgrundeu.
Hon sof i vinterkölden på golfvet, med en matta och ett hyende under, en tunn mantel öfver sig. Närmast kroppen bar hon en tagelklädnad och om lifvet ett rep med knutar; hon bad så träget knäböjande, att hennes kniin svullnade. Hvar fredag dröp hon hett vax på armen och höll såren öppna under veckans lopp. Fredagar, och så ofta ett förhastadt ord undföll henne, tuggade hon på den bittra gentian aörten. Hon öfvade derjemte barm-hertighet i stor skala, men under allt detta kände hon faran att lägga all vigt vid de yttre gerningaraa, ingen vid det fromma sinnelaget. Under denna tid uppstod hos henne tanken att anlägga ett kloster, i hvilket både män och qvinnor skulle tjena Gud, och hon visste att för denna sin älsklingstanke vinna deltagande hos landets store. Konung Magnus och hans gemål bestämde åren 1346 och 1347 i sina testamenten stora gåfvor till det nya klostret, som
KjOOQ
Källa: Project Runeberg ·
