Sida 140
Unionen under Margareta och Erik. 1389—1434
Det latinska brefvet och den korta, om än klara framställningen af kristendomens hufvudläror torde i och for sig icke hafva verkat mycket for lapparnes omvändelse. Men den omnämda qvinnan, hvilken liksom drottningen hette Margareta, var så mycket verksammare i många år, bekämpande otaliga svårigheter, men hugnad med uppenbarelser, hvadan en af hennes gynnare, gråbrodern Filip Petersson i Stockholm, i en rekommenda-tionsskrifvelse påminner om, huru Gud stundom verkar underbara ting genom qvinnan, t. ex. genom den heliga Birgitta och andra heliga qvinnor. Intresset for den lappska missionen fortlefde äfven efter denna tid. Sålunda utfärdade konung Erik år 1419 en rekommendationsskrifvelse for en herr Toste, som ville egna sitt lif åt lapparnes omvändelse.
Från Malmö begaf sig fru Margareta norr ut, såsom det synes, sjövägen. Yid den tid då Öretinget hölls, tyckes hon hafva varit i Kalmar, hvarest Snakenborgarne trädde på hennes sida, och i slutet af oktober (1389) deltog hon i herredagen som hölls i Söderköping. Der åtog man sig, såsom redan blifvit omtaladt (s. 129), en dryg skatt, som skulle utgå i början af följande året och drabbade så väl frälset som de ofrälse. I en särskild kungörelse uppmanar Margareta, Sveriges och Norges drottning samt Danmarks rätta arf-vinge och furstinna, fogdar och andra embetsmän samt allmogen i det norska landskapet Jemtland att respektera upsalaerkebiskopeus rätt och hans kyrkas gamla privilegier. Bo Jonssons fogde på Tavastehus uppmanades att öfverlemna sitt fögderi till drottningens fogdar på Åbo hus och Raseborg. Slutligen medgåfvo herrarne, att drottningen finge pantsätta kronogods, till och med up-sala-öds-gods, dock inga slott eller murade fästningar, for att åstadkomma en summa af 10 000 mark silfver (ungefär 3 V* millioner kronor), som hon skulle af tacksamhet, för det Gud låtit henne blifva herskarinna i nordens tre länder, och till lisa för den nöd de andliga stiftelserna lidit under kriget, lemna till de svenska kyrkorna och klostren. Hon hade redan tidigare, så väl i Danmark som i Norge, visat sig storartadt frikostig mot de andlige.
Senare på året besökte drottningen sin fostersyster Ingegerd Knutsdotter (hertig Bengts brorsdotter), hvilken föregående år hade blifvit abbedissa i Vadstena. Adventssöndagen invigdes två norska qvinnor, en prest och en lekman, och öfvervars den högtidliga akten af drottningen, biskopame i Linköping, Strengnäs, Vesterås och Vexiö samt en mängd stormän. Två dagar derefter utfärdade drottningen ett skyddsbref för klostret med all dess egendom.
Mellan stormännen och drottningen fortfar förhållandet att vara det bästa. Herr Erik Kettilsson Puke, hennes mans och svärfaders trofaste tje-nare, är hennes marsk, herr Sten Bengtsson är hennes höfvidsman föi krigs-rörelserna, som nu voro i främsta rummet riktade mot Stockholm. Han synes hafva tagit till högqvarter Almarstäk. Under honom fördes befälet af väpnaren Algot Magnusson (tre sjöblad), som år 1392 var höfvidsman på Öre-
121. Herr Abraham Bro-derssous sigill (tjurhnfvud).
Källa: Project Runeberg ·
