Sida 357
Motstånd mot unionen. 1434—1470
vexlingarna med — allt för ofta — deras stora tillsats af skändlig trolöshet, ser, huru ytterst sällan en man uppträder, som tänker stort och med ifver lägger sig vinn om att främja fosterlandets väl, när man. då ser en man, hvilken, som konung Karl Knutsson icke är fullt vuxen ögonblickets kraf, men ändock i många afseenden både vill det rätta och kan utföra det, och vidare ser, buruledes han icke får göra allt det goda han vill i följd af andras hersklystnad, sjelfviskhet eller småsinthet — då är det onekligen en veder-qvickelse att vända sig till andra områden, till kulturlifvet i dess olikartade yttringar, och der varsna, huru, trots alla hämmande inflytanden, trots all den oro och osäkerhet, som väl kunde komma den modigaste att fålla modet och lägga en tyngd öfver allas sinnen, det likväl går oafbrutet framåt, långsamt visserligen, men för hvart årtionde säkrare, bestämdare, rikhaltigare. Det fans hos det svenska folket en kraft, som begynte blifva medveten af sig sjelf och som i dén stränga skola, den måste genomgå, vann allenast högre, renare och friare utveckling.
Det kyrkliga intresset fortfor och framkallade mången konstskapelse, men det synes som om åtminstone enstaka personligheter — och bland dem var konung Karl en — ingalunda voro hågade att i allt godkänna hvad den herskande kyrkan fann berömvärdt. Ännu återstod det att bygga på eu och annan domkyrka, ännu kräfde sockenkyrkornas underhåll och utstyrsel de frommes gåfvor, ännu hyste man intresse för den heliga Birgittas klosterstiftelse, hvars svenskhet konung Karl tillbörligt uppskattade; på hans befallning sjöngos i klosterkyrkan mässor för Sveriges väl, till gengäld för vårfrupenningen (jfr s. 90) som det svenska folket fortfarande skulle lem-na till klostrets underhåll. Man arbetar i Roma för fru Katarina Ulfsdotters helgonförklaring, birgittinska klostret vid Nådendal i Finland har nu blifvit fullt färdigt och kring klostret uppväxer, liksom vid Vadstena, en stad. Af en erkebiskop som herr Jöns Bengtsson, hvilken var så upptagen af verldsliga sträfvanden, att han icke kunde åt sitt embetes utöfning egna tillräcklig uppmärksamhet, hafva vi icke rätt att vänta mycken afsigtlig verksamhet för kyrkoväsendets förbättring; men om han, den svenska kyrkoprovinsens hufvud, saknade det lefvande och lifgifvande intresset för kyrkliga ting, kunna vi så mycket tydligare se, huru varmt detta intresse var hos allmänheten och huru oberoende det var af all officiel påtryckning. Under erkebiskop Jöns1 tid försågos åtminstone 21 kyrkor i erkestiftet med nya hvalf och dessa sirades med målningar. I många förekommer hans oxen-
273, 274. Stockholmsörtugar från riks-förcståndartiden mellan konung Karta första och andra regering1.
1 Santvs Ericus — Moneta stochol[men8is]. Moneta »tochol[men8ia] (c bakvändt).
Sa[netus] Ericvs rex Sve[cie] —
Källa: Project Runeberg ·