Sida 356
Motstånd mot unionen. 1434—1470
af enskilda personer, förfogar öfver vida mera egodelar. Konungens lik fick en hvilostad i gråmunkekyrkans högkor, men den minnessten, som från början lades öfver hans griftplats, är nu försvunnen1.
Inre förhållanden. — Konst och vetenskap. 1457—1470.
Osäkerheten i landet. — Myntväsen. — Kyrkor och kloster. — Bygnadskonst. — Milark au t. - Bi-storieskrifnlng: Ericns Olai.
Det är tydligt, att under en tid så uppfyld af stridigheter, som den nu i fråga varande, kunde tillståndet i landet icke vara synnerligen godt. Sjö-röfverierna lade hinder i vägen för handeln och i de flesta fall var krigföringen förenad med stora utpressningar och groft öfvervåld. Hvad krönikan berättar kan naturligtvis stundom vara öfverdrifvet, men vi ega ett fullkomligt trovärdigt intyg om rofväsendets utsträckning uti den förteckningen godsegare i mälarlandskapen lät uppsätta öfver de förluster, som Erik Karlssons folk tillfogade honom under krigståget vintern 1469—1470. Från en enda gård (Öfvernäs i Gillberga socken, Södermanland) togos 80 kor, lika många far, 60 svin, 20 gäss, 8 ston, 9 hästar och fålar, 6 läster malt, mjöl och råg, 9 kistor fulla med kläder och dukar, 50 dryckeshorn, 4 bössor, 24 grytor, 2 bryggpannor, 8 bonader (väggbeklädnader af tyg), 60 hyenden. * bänkdynor. Men det var icke nog dermed, att man bortförde detta och anuat bohag, utan man gaf fritt lopp åt den råaste förstörelselusta; efter plundringen fans i huset icke en hel ugn, icke en spik qvar, och t. ex. fjäderbolstrama sprättades sönder, fjädern häldes ut och varen medtogos. Skildringen är af intresse äfven derför, att den visar, hvilken rikedom af bohag fans på enskildes gårdar. Det var för öfrigt icke allenast af de vid olika tillfällen genomtågande härskarorna, som man hade att frukta öfvervåld, utan kringströfvade i skogstrakterna, såsom redan är antydt, vilda sällar, som lefde på de fredliga in-byggarnes bekostnad. I Arboga — för att allenast anföra ett exempel — anklagade, någon tid efter konung Karls död, herr Sten Stures fogde tvenne män för det de »gått i skogen, röfvat och dräpt» och på detta sätt fört »afvog sköld mot sitt fosterland». Den allmänna rättssäkerheten måste under dessa förhållanden blifva lidande, handel och vandel måste rubbas på det mest känbara sätt.
Penningförhållandena mot slutet af konung Karls regering äro foga kända. På den lödiga marken räknades vanligen 81/2 penningmarker. En del stockholmsörtugar med den helige Eriks bild och namn (fig. 273 och 274) antager man vara präglade under de tider, då konung Karl var skild från regeringen och denna fördes än af en, an af en annan storman. Dessa mynt tillhöra dock möjligen herr Sten Stures regeringstid.
Men om man icke kan undgå att känna en viss nedslagenhet vid anblicken af all denna oreda inom det politiska området, när man ser alla parti-
1 Den vård, som ännu i vår tid bevarar hans minne, är nppförd af konung Johan III.
Källa: Project Runeberg ·