Sida 282
Motstånd mot unionen. 1434—1470
utseende, hindrade konung Karl att hörsamma den uorska allmogens begäran att med det första få se honom i Norge. Konung Erik hade under loppet af vintern kommit i tillfälle att inleda förbindelser med konung Kristiem och lofvat att afstå Gotland åt honom, derest han ville sända honom fyra hundra man till undsättning. Mot slutet af april (1449) kom ock herr Olof Axelsson (Tott) med några danska fartyg till Visby. De kunde icke komma in i hamnen, hvars mynning svenskarne hade stängt med pålar, men de lade sig utanför hamnen, under Visborg, och konung Erik, som i hemlighet hade låtit hugga, genom kalkklippan, på hvilken borgen hvilade, en öppning åt sjösidan, smög sig om bord på de danska skeppen, under det en del af danskarne hemligen
ryckte in på borgen. Konung Erik for först till Bornholm och sedan öfver till Pommern, hvarest han tillbragte den återstående delen af sin lefnad; han dog först år 1459. Konung Karl, hvars vapen hade så ringa framgång, föreslog att tyska orden och hansan skulle taga Gotland i besittning, till dess ombud från dessa två makter hade afgjort, om ön skulle tillhöra Sverige eller Danmark. Konung Kristiern, som hade slutit förbund med flere tyska furstar, svarade på dessa fredsforslag medelst ett oformodadt infall i Finveden; sjukdom och det svenska krigsfolket tvungo honom dock snart till återtåg. Deremot, så snart konung Kristiern hade mottagit det norska riksrådets hyllning i Marstrand (den 2 juli), seglade han sjelf öfver till Gotland. Herr Olof Axelsson narrade de svenska höf-vidsmännen till en öfverenskommelse (den 18 juli), att hvardera parten skulle behålla hvad han innehade på Gotland, intill dess öns öde hunnit afgöras på ett möte som skulle hållas i Halmstad
211. Hus i Visby.
senast midsommara 1450, och under tiden skulle herr Olof hafva rätt att fora lifs- och krigsförnödenheter till och från Visborg. Herr Olof, hvars folk till en del bodde i staden, lät nedrifva de förskansningar, som hade blifvit uppförda kring och mot slottet, och då svenskarne, förvånade, bådo om förklaring, svarade han, att som det nu var fred behöfdes icke längre något värn mot slottet. Men trots dessa skenfagra försäkringar stod kriget for handen. Den 28 juli (1449) kom konung Kristiern till Visby med 150 skepp och satte i land sex tusen väpnade män. Herr Magnus Gren sände då till herr'Olof Axelsson för
Källa: Project Runeberg ·
