Tillbaka Read Runeberg

Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521

Originalsida 87
Originalsida 87
Originalsida 86
Originalsida 87
86–87

Sida 87

Folkungatidens slut. 1350—1389

son som var född i en mörk stuga (fängelse) och visste eller hörde intet utom mörkret och moderns mjölk. — Modem sade honom: O son, om du vill gå ut ur mörkret, skall du få kräsligare kost, mjukare säng och tryggare stad. Sonen hörde detta och gick ut; men om modem hade lofvat honom högre ting såsom mycket tjenstfolk eller elfenbenshus eller palats eller höga och präktiga hastar eller andra dyra klenoder, hade han icke trott hfenne, ty han visste icke af annat än mörkret och modems mjölk. Så lofvar ock Gud stundom små ting, med hvilka han lofvar och förstår höga ting, på det menni-skan skall genom de verldsliga tingen lära sig tänka de himmelska.»

I tredje kapitlet af Uppenbarelsernas fjerde bok (i svenska öfversätt-ningen boken 8, kapitlet 41) förekommer, med anledning af tvistefrågorna rörande Skåne, en »fager samtalan mellan Gud och hans brud om konungens arferätt i riket, och om han må eller icke må bortgifva eller släppa något som tillhör kronan, och huru han har att återkalla det». Det heter der till en böljan på följande sätt: »Guds brud talade till Kristus, bedjande för Sveriges rike och sägande bland annat: O, min herre, vredgas ej, att jag spör; jag hörde af skriften, att intet får aflas eller afhändas med orätt och att intet illa afladt eller fanget får behållas mot rätten. Nu hafver denne konung ett land, hvilket somliga säga honom hafva med rätt och somliga säga tvärt emot, och det undrar mig, att du tål det hos honom, som du straffar och vill ej tillstädja hos andra. Gud svarade: Efter Noa flod återstodo inga menniskor utom de som voro i Noa ark, och af dem föddes en slägt, hvilken kom öster i veriden, af hvilken somliga kommo till Sverige, och en annan slägt kom vester i verlden och somliga födde af denna slägt kommo till Danmark. Men de som först böljade odla den jord, som ej var omgifven af vatten, de till-egnade sig icke af deras land som bodde på öama, utan en hvar lät sig nöja med det som han hade, såsom skrifvet är om Lot och Abraham, att Abraham sade till Lot: Om du går till höger hand, skall jag gå till venster, liksom han ville säga: Hvad du tillegnar dig, det skall vara ditt och dina arfvingars. Derefter sedan någon tid framlidit, kommo domare och konungar, hvilka läto sig nöja med sina land och hindrade ej deras land, som bodde på öarna och öfver vattnen» o. s. v.

En reformatorisk ande talar ur fru Birgittas uppenbarelser, icke blott deruti, att hon fordrar en innerligare kristendom än kyrkan på hennes tid kräfde och att hon icke delar dennas tro på de yttre gerningamas förträfflighet, utan ock deri, att hon, under djupt intryck af det rådande andliga eländet, dristade sig att fördöma påfveväldet. I en af hennes uppenbarelser säger Kristus till den inför hans domstol stälde påfven: »Du är en fjälamördare värre än Lucifer, orättvisare än Pilatus, omildare än Judas, omenskligare än judarae. Din tron skall nedsjunka som en tung sten, hvilken ej stannar förr än i afgrundens djup.» Också räknade 1500-talets reformatorer fru Biigitta bland reformationens förelöpare. Under medeltiden voro deremot meningarna delade angående hennes uppenbarelsers halt. Yid kyrkomötet i Kostnitz år 1415 uttalade den lärde teologen Jean Gerson från Sorbonne sina

Källa: Project Runeberg ·