Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521

bok, som skapat allt till menniskans nytta, att allt skulle tjena och uppbygga henne. Men menniskan missbrukar sig till skada allt, som jag skapat till hennes nytta; hon bryr sig dessutom mindre om Gud och älskar honom mindre än det skapade. Judarne redde mig tre slag af plågor i mitt lidande, forst trädet, vid hvilket jag fästes, gisslades och kröntes, för det andra jemet, med hvilket mina händer och fotter fästes, för det tredje gallan, som de gåfvo mig att dricka. De smädade mig för en dåre, för min döds skull, som jag frivilligt underkastade mig, och kallade mig en lögnare för min läras skull. Sådana menniskor äro nu i verlden mångfaldiga och fä gifva mig hugsvalan. Ty de fösta mig (vid trädet) genom sitt begär att synda, de hudflänga mig med sin otålighet, i det ingen kan för min skull fördraga ett ord, de kröna mig med sin stolthets törnen, i det de vilja vara högre än jag. De fastnagla mina händer och fötter med förhärdelsens jern, ty de yfvas öfver synden och förhärda sig för att de icke skola frukta mig. — Jag hade makt att dränka dem alla och hela verlden för syndens skull, om jag ville. Men om jag fördränkte de onde, skulle de som lefde qvar tjena mig af fruktan, men det vore ej rätt, ty menniskan bör tjena mig af kärlek. Men om jag personligen komme ibland dem synlig, skulle deras ögon icke förmå se mig eller deras öron liöra mig, ty huru skulle en dödlig meuniska kunna se den odödlige? Af kärlek skulle jag gerna åter vilja dö för menniskan, om det vore möjligt. Då visade sig jungfru Maria, till hvilken sonen sade: »Hvad vill min moder, min ut-korade?» Och hon sade: »Förbarma dig öfver det skapade, sonen min, för din kärleks skull.» Och han svarade: »Ännu en gång skall jag öfva barm-hertighet för din skull.» Derefter talade Herren till bruden (d. v. s. Birgitta) sägande: »Jag är Gud och englarnes herre, jag är herren öfver döden och

lifvet. Jag densamme vill bo i ditt hjerta, se då, huru stor kärlek jag har till dig. Himlarna och jorden och allt i dem är kunna icke fatta mig, och likväl vill jag bo i ditt hjerta, som är allenast ett litet stycke kött. Hvem skulle du då kunna frukta, hvad behöfva, när du har inom dig den mäktigaste Gud, i hvilken är allt godt? I det hjerta, som är min bostad, måste vara tre ting, bädd att livila på, bänk att sitta på, ljus att upplysa. Derfor vare i ditt hjerta hvilans och stillhetens bädd, att du må hvila fråu onda tankar och verldens begär och att du alltid må besinna den eviga glädjen. Der bör vara den bänken, att du vill blifva när mig. Det strider mot naturen att alltid stå, men den är alltid stående, som alltid har viljan att vara med verlden och aldrig sitta när mig. Ljuset derinne bör vara tron, med hvilken du tror mig förmå allt och vara allsmäktig öfver allt.»

»En moder, heter det i kapitel 15 af Uppenbarelsernas flerde bok, hade en

»pte thy sighia — d. ä. Först vill jag dig säga, huru dig är andligt förstånd gifvet att se eller höra. Somliga hadc Den helige ande, sä att de visste timmen, som profeten sage (sadeP) till konungen sändebudet komma den dagen, och många visste hvad dem skulle svaras förr än dc talade, somliga visste ock utan menniskors undervisning några af dem som voro lefvaudc eller döda, och visste de förr än striden börjades hnru hon ändades. Dig är cj mera lofvadt att veta un ‘se och höra andligen och efter det suga. — De kursiverade bokstäfverna äro i handskriften återgifna allenast med förkortningstccken.