Sida 457
Riksföreståndarnes tid. 1470—1521
regeringsärenden afgjordes af konungen och Sigbrit. Allt som gälde myntväsendet, tulluppbörden och andra finansiela frågor gick genom hennes händer,. Henne visades all upptänklig heder, hon hörde tidtals till drottningens närmaste omgifning, hon fick i uppdrag att uppfostra konungens äldste son o. s. v. För att uträtta allt som åt henne uppdrogs behöfde hon medhjelparer och dessa voro ofta af det sämsta slag; den värste af alla var dock den man som sedermera kom att spela en sorglig rol i Sverige, magister Didrik Slag-heck från Westfalen. En följd af Sigbrits makt och på samma gång en anledning till densammas ökande var den dag for dag växande misstämningen mellan konungen och rikets stormän.
Herr Sten Stures sista tid 1516—1520.
Herr Stens samtid*: Jtkob 11 fason, Hemming Gad, Hans Brask, Gustaf Tralle. — Herr Sten belägrar Stiket. — Riksdag i Arbaga, jan. 1517. — Unlonsmöte 1 Halmstad, i febr. — En dansk Hetta ankemmer till Steckbelms skärgård, den 4 ang. — Striden vid Vädla. — Riksdag i Steckbelm, nav. 1517. — Erkeblskep Tralle afsatt ech fången. — Herr Sten återupptager flendtllgheterna mat Danmark, jan. 1518. — Stäket nedbrytes- — Aflatalplmaren Areimbelde. — Konnng Kristiern belägrar Stockholm, midsammarstideu 1518. — Strid vid Brännkyrka, 1 slutet af jnli. — Areimbaldas färd i Sverige eeh Danmark 1518 ech 1519. — Sten Store aeb hans-anbängare bannlysta. — Kriget 1519. — Slaget vid Begesund, den 19 Jan 1520. — Svenskarne å nya slagna, vid Tiveden, den 1 febr. — Sten Store dör på Mälarens is, den 3 febr. 1520. — Sten Stares myujerdning (1513).
De märkligaste männen i Sverige vid denna tid voro, vid sidan af riksföreståndaren, några af kyrkans store. Erkebiskop Jakob Ulfsson hade nu trädt tillbaka, och om honom är i det föregående tillräckligt taladt; hans danska sympatier trädde emellanåt i dagen. Här är det emellertid på sin plats att påminna om tre andra prelater, doktor Hemming Gad, erkebiskop Gustaf Trolle samt biskopen doktor Hano Brask; den sistnämdes vigtigaste tid infaller dock efter vårt tidhvarfs slut. Alla tre hade de idkat omfattande studier och vid utländska högskolor vunnit utmärkelser. Ifvern för studier var nu allmän. Man studerade vid den nya högskolan i Upsala och tog der ofta de lägre akademiska examina och gick sedan till utlandet. Inom hvart stift sökte man bereda för de blifvande prestmännen tillfälle att besöka tidhvarfvete mest fräjdade högskolor.
Doktor Hemming Gad var född i södra Kalmar län, och torde detta, hafva i någon mån bidragit till hans ifver att åt Sverige återvinna Kalmar slott, liksom hans bekantskap med orten helt visst bidrog att göra honom särdeles lämplig att leda belägringen. Men hans lämplighet berodde dock äfven på andra och djupare grunder. Han var rastlöst verksam, mäktig att uppgöra vidtomfattande planer och äfven genomföra dem. Han hade en glödande natur, varm som vän och hätsk som fiende — och det fans under större delen af hans lif inga som han afskydde så som danskarne. Derjemte var han gladlynt och munter, men icke mycket presterlig i tal och åthäfvor. Han slöt sig med mycken hängifvenhet till den äldre herr Sten, i hvars tjensfc
Källa: Project Runeberg ·