Sida 383
Riksföreståndarnes tid. 1470—1521
kommande tvistigheter mellan rikena. Nya medlemmar fingo icke intagas i rådet utan de förut varandes samtycke; bortgåfve konungen ett län, måste han rätta sig efter den mening, som de förnämligaste männen i trakten uttalade; adeln skulle hafva rätt att befästa sina gårdar samt uppbära de böter som ådömdes dess underhafvande och tjenare och som enligt lagen skulle tillfalla konungen. Hvarken konungen eller drottningen eller ofrälse — de kallas i recessen ofria män — fingo genom köp eller pantning förvärfva sig något frälsegods. At de andlige gafs frihet från verlds-lig dom, från tillsyn å regeringens sida och från skattskyldighet. Åt borgerskapet lofvades, att utländska köpmän skulle icke få några privilegier utan riksrådets med-gifvande. Detta sista var stadgadt till förmån för Norge, på hvars bekostnad särskildt konung Kristiern hade gifvit liansan dryga privilegier. För öfrigt begärde de norska ombuden, att det norska rådet icke skulle behöfva sam- 293- Björnssons
manträda mer än en gång hvart annat år — i sanning 81gl vmg0 * en liknöjdhet som bildar en slående motsats till svenskarnes lifaktighet inom det politiska området och deras obenägenhet att mista något af sitt inflytande öfver landets öden. De vilkor man bjöd den blifvande konungen voro icke de mildaste; det stadgades till och med, att om konungen utan föregående dom beröfvade någon hans frihet eller egendom och icke ville rätta sig efter de föreställningar som gjordes häremot, skulle man icke längre vara honom skyldig tro och lydnad.
Ehuru man i Halmstad 1483 hade godkänt de svenska ombudens vägran att då företaga val af konung och ehuru man hade kommit öfverens om ett nytt möte senare på året, då valet skulle ske, skyndade nu danskarne att hylla konung Hans: han och hans gemål kröntes i Kjöben-havn, den 18 maj 1483. Det norska rådet, som ännu året förut hade förklarat att unionen icke hade burit några goda fruk- 294. öftersidan af ter, följde inom kort det exempel som danskarne hade gifvit: Lindorm Björnssons Hans kröntes i Trondhjem till Norges konung den 818,ll8tami> 1 8llfver * 20 juli.
. I Sverige hade man under den tid, som hade förflutit sedan konung Kristierns död, haft mycket bryderi i följd af herr Ivar Axelssons hersklyst-nad. Vi hafva sett, huru han hade förstått att sätta sig i besittning af Finland, hvilket var betänkligt icke blott derför, att hans makt blef så stor, utan äfven derigenom, att han lät sina underfogdar förvalta länen, så att det af sin östra granne ständigt hotade landet alldeles saknade hvad det så väl behöfde, en kraftig styresman som personligen vakade öfver dess försvar. Också hade herr Sten Sture, så snart han sport herr Erik Axelssons död och hans sätt att förfoga öfver länen, skyndat öfver till Finland, för att der ställa till
1 Denna stamp, fnnnen i jorden utanför Borgholms slott, vid sidan af skeletten af en karl och en häst, förvaras i statens historiska mnsenm.
Källa: Project Runeberg ·