Sida 384
Riksföreståndarnes tid. 1470—1521
rätta, men han förmådde intet, när Tottarnes fogdar vägrade att afstå slotten. Det svenska rådet sände till herr Ivar hans fränder herr Gustaf Karlsson, Arvid Trolle och Nils Eriksson (gyllenstjerna), konung Karls dottersson och fader till den sedermera fräjdade fru Kristina, den yngre Sten Stures maka« för att bedja herr Ivar infinna sig vid ett möte, der frågan kunde afhandlas. Han kom icke, men sände i stället ett bref, i hvilket han mycket klagar öfver herr Sten. Något senare (hösten 1481) infann han sig dock p& ett möte i Nyköping, der han lofvade att återlemna de finska länen, men han dröjde med löftets infriande, så att herr Sten måste uppsöka honom på Gotland (juni 1483), då han* verkligen afstod Finland, med undantag af Rase-borgs län, mot Öland som län för lifstiden utan all redovisningsskyldighet. För öfrigt innehade han Stegeborgs län samt Aska och Åkerbo härad i Östergötland, Svartsjö län samt Enköping och Åsunda härad i Upland, Gestrikland och Ångermanland. Hans årliga inkomster af de svenska länen uppgifvas i fortsättningen af rimkrönikan till 12 000 mark (förmodligen penningar, alltsa inemot 400 000 kronor). Det oaktad t sökte han öka sina inkomster genom sjöröfveri.
Ehuru herr Ivar så väl genom sitt beteende som redan genom sin egenskap af betydande dansk länsherre borde hafva varit misstänkt, utsågs han till ett af Sveriges ombud vid kalmarmötet i augusti 1483. Efter ganska långvariga öfverläggningar utfärdades den 7 september mötets beslut, den s. k. Kalmar recess, genom hvilken konung Hans antogs till konung öfver Sverige, derest han ville antaga och fullborda alla de artiklar som blifvit beslutna vid halmstadsmötet och sedan dess af konungen besvurna, och som nu »något förbättrades efter Sveriges rikes läglighet, nytta och gagn». Konungens stadfastelse skulle vara gifven senast den 15 augusti 1484 och skulle han vid samma tid genom ombud ur det danska och norska rådet till Sverige öfverlemna Gotland samt ett omtvistadt område vid Bohus. Konungen skulle icke på något sätt tillfoga hen' Sten Sture, herr Nils Sture, herr Ivar Axelsson eller deras arfvingar eller andra Sveriges inbyggare något ondt för det motstånd, som de gjort mot hans föräldrar, ej heller skulle någr* anspråk göras på återbärande af det som fru Doroteas mycket omtvistade morgongåfva under krigsåren hade afkastat, och skulle bannlysningssaken mot herr Sten alldeles nedläggas. Öfver hela riket skulle räfsteting hållas, i hvilka äfven domkapitlen skulle vara representerade, och skulle i hvar lagsaga finnas, i enlighet med landslagens stadgande, en konungsnämd (jfr s. sy Rikets skatt skulle förvaras på Stockholms slott, konung Kristiems skulder till landet skulle betalas. Konungen skulle tillbringa vexelvis ett år i hvart rike och fick då föra med sig fyra hofmän och dessutom småsvenner, men i öfrigt skulle alla högre embeten liksom alla län öfverlemnas åt inländska män; ingen utländing fick bekläda något embete i städerna. De som hade pantlän skulle njuta dem utan någon tjenstskyldighet eller annan tunga; lika litet som de hvilka hade län på tjenst eller de andlige finge betungas med någon inqvartering. Ej heller voro städerna skyldiga att mottaga någon sådan
Källa: Project Runeberg ·