Victor Hugo och hans strid med Napoleon III

ÖFVERGÅNG TILL DE LIBERALA IDEERNA. 19 och radikal förändring hos Hugo. 1849 är hans omvändelses år, då han började skönja, hvart Frankrike höll på att styra hän. Han hade dittills vanligtvis röstat med högern, han blir nu en af vänsterns främste talare. Af sådana personer, som aldrig kunna tro på möjligheten af en ärlig förändring i åsikter, allraminst en förändring till radikala idéer, sökes naturligtvis orsaken till Hugos “affall“ i allehanda personliga motiv, och en del biografer med den riktiga katolska färgläggningen hafva gjort de största ansträngningar att påvisa dessa. Men, tillägger en af dem, brytningen skedde lätt nog, ty “Hugo hade aldrig varit omtyckt af högern“. Hvarför? Förmodligen emedan hans idealer aldrig ändå varit tillräckligt trånga för detta parti, emedan det högerparti han drömde om alltid var betydligt vackrare än värklighetens. Det var sålunda en reaktionär strömning som nu behärskade Frankrike. Och i spetsen för denna gick, såsom man kunde vänta, den katolska kyrkan, hvilken aldrig försummar ett tillfälle att stäfja framåtskridandet, och som utan att någonsin förtröttas ständigt arbetar med detta mål i sikte. I det längsta gör sig Hugo förhoppningar om att påfvedömet skall kunna lämpa sig efter tiden och. kyrkan bli en högsta vårdare och samlare af de ideala krafterna. Men detta hans hopp bleknade hastigt. Det klerikala partiet hade framlagt ett till utseendet liberalt förslag om “undervisningens frihet“. Detta betyder, säger Hugo, i deras språkbruk detsamma som “frihet att icke undervisa“. Hugo yrkar därför kostnadsfri och lagstadgad undervisning för alla: Jag säger nej till eder lag. Jag säger nej därtill, emedan den konfiskerar folkskoleundervisningen, emedan den drager ned elementarundervisningen, emedan den sänker den vetenskapliga nivån. Vi känna eder, vi känna det klerikala partiet; det är ett gammalt parti, som äger en lång meritlista, som har funnit tvänne förträffliga stöd för sanningen: okunnigheten och vidskepelsen; som förbjuder vetenskapen och snillet att sträcka sig ut öfver mässboken. Alla den europeiska intelligensens steg framåt ha tagits i trots af detta parti, som motsatt sig allt. Det är detta parti, som fängslat Galilei, emedan han upptäckt en lag för himlakropparnas rörelse, som fängslat Christopher Columbus, emedan han upptäckt en ny värld, som förföljde Harvey, emedan han bevisat blod-