Victor Hugo och hans strid med Napoleon III

22 VICTOR HUGO. aktning, han hade smickrat det demokratiska partiet med hopp om allmän rösträtt och de förmögna klasserna genom att framställa sig såsom den enda räddningen mot de socialistiska rörelserna i de lägre folkklasserna. Namnet Napoleon bländade armén, och den ställde sig genom sina chefer till hans förfogande. Att den ed, som han aflagt på författningen, icke skulle utgöra något hinder för honom att störta republiken, borde man nästan från början hafva kunnat förutse. Tidigt på morgonen den 2 december 1857 arresterades några af de inflytelserikaste folkrepresentanterna i sina hem. Palatset Bourbon, nationalförsamlingens lokal, omringades och utrymdes, och proklamationer utfärdades, att församlingen var upplöst, att den allmänna rösträtten var införd samt att presidenten borde väljas för 10 år. Det stora flertalet af folkrepresentanterna försökte organisera en resning, och man bildade en “motståndskommitté“, i hvilken äfven Hugo var medlem. Men folket var länge liknöjt och hade ej klart för sig, att det var slut med republiken. Slutligen visade sig dock efter två dagars förlopp tecken till motstånd. Trupperna hade fått befallning att i sådant fall ingripa med skoningslös stränghet, och inom några få timmar nedskötos på gatorna i Paris flera tusen personer, både sådana som stredo på barrikaderna och sådana som endast voro fredliga åskådare, promenerande på boulevarderna och handlande i sina bodar, män och kvinnor, gubbar och barn och detta enbart för att injaga skräck. På samma sätt gick man tillväga i landsorten. Huru många som dödades har aldrig blifvit bekant, men 26,000 personer deporterades. Allt motstånd nedslogs sålunda. Hugo, på hvars hufvud hade satts ett pris af 25,000 francs, hölls under flera dagar dold i Paris, men lyckades slutligen undkomma, förklädd till arbetare. Han anlände till Belgiens hufvudstad den 14 december, och den 9 januari 1852 utfärdades af Napoleon ett dekret, som förkunnade, att sextiosex medlemmar af den gamla nationalförsamlingen förvisades från franskt område, och bland dem Victor Hugo. Presidentens seger hade under tiden blifvit fullständig. En folkomröstning hade värkställts, och genom militarismens och den katolska kyrkans förenade ansträngningar erhöll Napoleon sju och en half million röster till sitt presidentskap