Sida 284
Kappsegling om en man af Ulyss Rogers
sig af tidsandan och satte i gång saken som ett välgörenhetsföretag — d. v. s. ett modernt tids-fördrif. Malgamitindustrien är inte värre än våra öfriga lifsfarliga yrken, och ingen är tvungen att mot sin vilja ägna sig åt densamma. Men den man, som startat detta företag sörjde också för dekorationerna, hvilka en sensationslysten publik behöfver för att komma i stämning — och strax ha vi en legion af martyrer!
Mr Wade gjorde en ny paus och såg på Cor-nish, medan han knackade askan af sin cigarr.
»Ingen misstänkte att ej allt var väl beställdt. Allt framställdes såsom hvilande på skenbart riktig grund, och Ferriby . . . han gjorde sitt bästa. Sa började pänningarna strömma in, och när pän-ningströmmen en gång satts i gång för ett modernt barmhärtighetsverk, är det svårt att hejda den. Jag förmodar, att den ännu är riklig?»
»Ja», svarade Tony, »pängar komma in alltjämt, och ingen har försökt att hindra det.»
Mr Wade lät höra ett skratt djupt ur halsen, som korpulenta personer bruka.
»Och», han rätade på sig och slog sin tunga knytnäfve i armstödet på sin länstol — »nu ligger det millioner i malgamitverken i Haag, helt enkelt millioner! Om allt tillgått på ärligt sätt, hade det varit det mest storartade monopol, man någonsin skådat under två års tid, men ej längre. Sedan skola pappersfabrikanterna hafva slutit sig tillsamman och själfva kunna tillverka sitt behof af mal-gamit, och då är det er tur att bli krossade. Men under dessa två år skola alla pappersfabriker i världen vara tvungna att köpa er vara till det pris, det behagar er att åsätta den. De hafva sina kontrakt, som de måste fullgöra, kontrakt med staten, med Indien, med tidningarna. Tusen och åter tusen tons papper måste hvarje vecka under dessa två år tillverkas med förlust, eller också måste fabrikerna stängas. Nå, förstår du nu, hur landet ligger?»
Cornish’s panna var rynkad och blicken skärpt spänd — en man, som plötsligt ser sig stå inför oundviklig ruin. Han hade med ens vaknat till medvetande om — som alla lyckans gunstlingar förr eller senare måste göra — att medgång eller motgång, rikedom eller fattigdom, hög samhällsställning eller obemärkthet i själfva verket betyder föga här i lifvet Mr Wade betraktade sin unge gäst med ett slags häpnad. Han hade sett män vid undergångens brant — han hade sett öfver-bevisade brottslingar — han hade sett gamla och unga under alla lyckans växlingar — men aldrig hade han sett ett ungt ansikte åldras på ett ögonblick. Bankiren såg i hela saken en finansiell kris, hvilken han som den öfverlägsne affärsmannen följde med en viss njutning. En katastrof var oundviklig, och mr Wades intresse var väckt. Men Cornish träffades som en blixt af den tanken, att det väntade slaget oundvikligt måste falla mellan honom och Dorothy.
»Detta är ej en sak, som utvecklat sig ur sig själf», fortsatte bankiren, -eller som tillkommit genom någon oberäknelig omständigheternas makt.
Idén har sprungit ur en mans hjärna, och hvarje detalj är högst omsorgsfullt utarbetad. Det är från Amerika dessa svindelföretag kommit öfver till oss. I Amerika bildades den första bomullsringen, och detta är precis samma sak, om man kallar den vid dess rätta namn eller malgamitringen. Hvad jag nu ville veta är, hvem som gjort upp planen till hela geschäftet.»
»Percy Roden», svarade Cornish eftertänksamt. »Det är Rodens ring.»
»I så fall är Roden en styf karl», sade den store finansmannen. »Just en sådan, som antingen slutar som millionär eller som en grof brottsling — något tredje gifves härvidlag icke. Han har skött det hela med en fulländad skicklighet och har ännu icke gjort ett enda misstag. Jag har noga observerat honom. Han började utmärkt — sade ej ett ord för mycket. Han placerade det utomlands, men ej alltför långt bort. Han uppsökte ingen alltför undangömd plats för att ej gifva anledning till misstankar. Därpå bidade han sin tid med största tålamod, och när rätta ögonblicket var inne, ombildades det hela till ett aktiebolag — med ett aktiekapital för välgörande ändamål — ett sällsynt djärft schackdrag. Jag såg till-kännagifvandet därom i tidningarna. Det var mycket fyndigt affattadt och framkom just vid en tidpunkt, då det allmänna intresset började slappa af men saken icke hunnit falla i fullkomlig glömska. Bankiren gnuggade sina stora händer med harmset erkännande af den illa använda skicklighet, som blifvit ådagalagd och hvilken få personer kunde uppskatta till dess fulla värde.
»Men», fortsatte han, »nu ha vi närmast att tänka på framtiden. Det trångmål, i hvilket du råkat, är i och för sig förargligt nog, men hundra gånger värre blir det därigenom, att ni ha en sådan karl som Roden med i spelet. Han sitter med alla trumf på hand och väntar på att ni skola kasta första kortet. Jag känner ju ännu ej till några detaljer, men jag skall snart taga reda på dem. Hva'd som förefallit dig inveckladt, skall kanske synas mig fullkomligt klart. Och jag vill hjälpa dig, hvad som än kan hända, kom ihåg det, Tony. Men jag håller mig i bakgrunden. Jag träffar bättre då. Och detta är just en affär, i hvilken jag på inga villkor vill hafva mitt namn inblandadt. Så vidt jag nu kan se, tycks det endast finnas en utväg öppen. Lämna hela affären åt dess öde och drag dig ur spelet så obemärkt och så fort som möjligt! Gif malgamiten på båten och äfven för alltid hoppet om att kunna uträtta något för mal-gamitarbetarne.»
Tony såg på klockan. Det tycktes vara tid för honom att gå, om han ville hinna med tåget.
»Nej», sade han, och reste sig upp. »Nej, min själ, om jag det gör.»
Mr Wade såg på honom som man skulle titta på en sofvande, som utan märkbar yttre anledning ett, tu, tre vaknar upp ur sin djupaste sömn och sträcker på sig.
»Aha!» sade han långsamt och det var allt.
(Forts.)
Källa: Project Runeberg ·