Sida 37
10. Regeringarnas försök att lösa arbetarfrågan
eländigaste tillvaro, får ej glömmas att lönarbetarens medellifslängd ej uppgår till hälften af 70 år, samt att det skall dröja ett stycke in i nästa århundrade, innan slik välsignelse kan börja utgjuta sig öfver det tyska arbetareståndet. Att en, för sina medbröders andliga framåtskridande, sedliga höjande samt allt större politiska och ekonomiska frigörelse kämpande arbetare ej gärna samvärkar med en, af så frihetsfientliga grundsatser besjälad regering som den Bismarckska är icke underligt — och, för öfrigt, berör statssocialismen, trots sina prunkande löften, icke den sociala frågans kärna: den gör intet eller allt för litet för att höja de stora folkmassornas ekonomiska förbrukningsförmåga, utan tycks förutsätta att de, trots alla kulturens lysande framsteg, i all evighet skola förblifva på branten af armodets afgrund. Bakom den tyska statssocialismen ligga föråldrade envålds- eller fåväldessträfvanden — den samma passar därför på intet vis i stycke med vår tid, hvars utveckling med nödvändighet går i alldeles motsatt riktning.
Den tyska yrkesordningen innehåller allmänna bestämmelser om fabrikantens skyldighet att införa sådana inrättningar, som äro nödvändiga för arbetarens lif och hälsa, om kvinno- och barnarbete, om söndagshvila och sättet för lönens utbetalande. För öfvervakande af dessa bestämmelsers efterlefnad äro ett antal särskilda tjänstemän, fabriksinspektörer, utnämda. För visso en både nödvändig och synnerligt förträfflig inrättning, om den kraftigt genomfördes. I Tyskland finnas emellertid få inspektörer, och deras uppsiktsområden äro ofantliga. Enligt sina egna berättelser hafva inspektörerna i Berlin—Charlottenburg Potsdam—Frankfurt, Breslau—Liegnitz och Magdeburg 15,218 fabriker att öfvervaka, men hade 1884 blott hunnit med att besöka 1,535. I Berlin—Charlottenburg finnas bland annat 1,013 anläggningar, som sysselsätta 5,275 barn och ynglingar, men inspektören hann öfver hufvud blott med att besöka 514 fabriker. I Breslau—Liegnitz finnas 1,486 anläggningar med 8,476 barn och ynglingar, under det blott 332 fabriker kunnat besiktigas. Att en mycket ansenlig tillökning i inspektörernas antal är af nöden, torde häraf framgå tydligt nog, och riksdagens utskott har enhälligt uttalat sig i denna riktning, men Bismarck — hvilken vid tillfället ännu var Preussens handelsminister och sålunda i detta land, hvarest behofvet var allra mest trängande,
Källa: Project Runeberg ·