Tillbaka Read Runeberg

Istiden : Ett skede i jordens historia

Originalsida 11
Originalsida 11
Originalsida 10
Originalsida 11
10–11

Sida 11

1. Om glaciärer eller jöklar, deras utbredning, deras rörelser och däraf förorsakade bildningar. Dessa bildningars förekomst långt ifrån nutidens glaciärområden utgör bevis för en tid med strängare klimat, istiden

för glaciärens påvärkan. Hällar med dylik tydlig stötoch läsida ses särdeles allmänt i våra skärgårdar, där de höja sig ur vattnet visande sin karaktäristiska kontur; de kunna också med någon uppmärksamhet upptäckas snart sagt hvar som hälst äljes i vårt land, dar bärgknallar eller hällar sticka upp genom de lösa jordslagen. De vända i allmänhet stötsidan mot norr och nordväst utom i fjälltrakterna, där de ofta äro vända mot öster. Man kan däraf dra den äfven af andra skäl bestyrkta slutsatsen, att det varit de inre delarna af Norra Sverge och företrädesvis trakterna närmast öster om själfva fjällen, hvarifrån isrörelsen utgått.

Det återstår att i korthet beskrifva ännu några af glaciär-isen förorsakade bildningar. Redan förut är nämt, att isen på sin yta och i sitt inre för med sig grus och stenar. Efter isens fullständiga bortsmältning ligga dessa kvar på jordytan såsom en mer eller mindre mäktig, mer eller mindre stenblandad grusmassa, den s. k. ytmoränen. Genom grusets luckra beskaffenhet, stenarnas kantighet och frihet från repor, samt vanligen genom en mera rostgul färg skiljes ytmoränen i vanliga fall lätt från den underliggande hårdt packade, med nötta och repade stenar späckade, vanligen gråa eller blågra och något leriga bottenmoränen. Stundom är denna ytmorän dessutom af glaciärisens smältvattensälfvar ursköljd och omlagrad, så att den liknar en annan längre fram omnämd bildning, rullstensgruset. Denna ytmorän täcker i allmänhet bottenmoränen, eller, där denna ej är utbildad, omedelbart fasta hällen. I större delen af skogsmarkerna i vårt land består jordmånen af dessa moränbildningar.

Större stenblock, ofta stora som hus, och i äfventyrliga ställningar uppstaplade på hvarandra, tillhöra likaledes moränen och hafva således längre eller kortare väg transporterats af glaciär-is. De kallas flyttblock. Mången gång ha dessa flyttblock af isen transporterats flera hundra mil. Vid dem äro ofta sägner om jättar, som i vredesmod skulle ha slungat dem mot de kristna kyrkorna, förknippade.

Bildningar, som icke spela någon nämvärd roll inom större nedisningsområden, följaktligen ej häller under is-tiden, som här hufvudsakligen skall sysselsätta oss, men

Källa: Project Runeberg ·