Sida 17
1. Om glaciärer eller jöklar, deras utbredning, deras rörelser och däraf förorsakade bildningar. Dessa bildningars förekomst långt ifrån nutidens glaciärområden utgör bevis för en tid med strängare klimat, istiden
rullstensåsar, som sålunda äro att betrakta som de forna isälfvarnas successivt aflagrade grusdeltan, och sålunda ange den väg dessa älfmynningar förskjutits vid isens afsmältning. Att åsarna så ofta äro uppdelade uti radformigt eller intill hvarandra grupperade kullar; att de ofta liksom knipa ihop sig och åter ansvälla, är lätt förklarligt därur, att isens återgång ej skett med likformig hastighet utan liksom ryckvis. Detta har nämligen haft tillföljd att grusanhopningen vid vissa lägen af älfmynningen blifvit mäktigare (där isens bräm dröjt längre), vid andra åter mindre (där isens bräm stått kortare tid). De vid åsarnas sidor ofta vidt utbredda sandlagren äro antingen att tyda såsom det finare, af jökelälfvarna längre uttörda materialet eller, i andra fall, såsom utsvämmat i senare tid ur själfva åsen, då denna efter sin bildning blifvit utsatt för hafvets bränningar.
*
Sammanfattning af det föregående. Polarländernas och de högre fjälltrakternas “eviga snö“ öfvergår genom tryck och delvis smältning till is. Denna is är plastisk, skrider därför ut och ned ifrån de områden, där den alstras. Dessa isströmmar kallas med olika namn: glaciärer, jöklar, bräer, gletscher; om de betäcka större sammanhängande områden, benämnas de lämpligen landisar. Under närvarande tidsskede hafva dessa landisar och glaciärer sin största utbredning och mäktighet öfver södra halfklotet, på grund af dettas fuktigare och kyligare klimat, men de nå äfven på de delar af norra halfklotet, där dylika klimatiska villkor råda, en stor utbredning; så i första rummet på Grönland, vidare på Spetsbärgen, Island, Nova Zembla, samt i de norska högfjällen och i alperna, äfvensom i Sverges nordligaste fjälltrakter; däremot saknas de eller ha endast ringa utbildning i kontinenternas inre, äfven om klimatet där är strängt, på grund af den ringa nederbörden; så är fallet med det inre Asien, nordliga Amerika etc.
Glaciär-isens rörelse är i regel mycket långsam, endast några cm. eller dm. på dygnet. Af isens rörelse förorsakas moränbildningar, hvaraf vi särskilja bottenmorän, som bildas under isen och består af hårt packat grus med repade
Källa: Project Runeberg ·