Jernvägs-skola

handelsstäder, Liverpool och Manchester, fästade sin uppmärksamhet vid ångmachinerne.

25. Beslöt man genast att använda ångvagnar i banan?

Nej, ty det första förslaget var att på korta afstånd uppställa ångmachiner, som skulle draga vagnarne medelst tåg. Det är bolagets sekreterare Mr Booth’s förtjenst att hafva fästat förvaltningens uppmärksamhet på de å kolbanorna långsamt framskridande lokomotiven och hafva uppväckt förhoppningen om deras användbarhet.

Den 25 April 1829 utfästades af detta bolag ett pris af 500 £ (9000 R:dr R:mt) för det lokomotiv, som sjelft vägande 6 tons (144 svenska centner) kunde framdraga sin tredubbla tyngd med en hastighet af 10 engl. mil (1¹/₂ svensk mil) i timmen. Det skulle hvila på fjädrar, ej åstadkomma någon rök och fick ej kosta mer än 550 £ (9900 R:dr R:mt). Trenne lokomotiver täflade om detta pris vid de i Oktober 1829 anställde försök, näml.: The novelty (Nyheten) byggd af Braithwaite, the sans pareil (Makalös) af Hackworth och the Rocket (Raketen) af G. Stephenson. Den sistnämda machinen, som till principen i alla delar öfverensstämde med de nu brukliga, vann icke allenast priset, utan öfverträflade vida de fastställde vilkoren, i det den framdrog fem gånger sin egen tyngd med en hastighet af 14 till 20 engelska mil (2 till 3¹/₄ svenska mil) i timmen. Härmed var väg bruten för vidare framsteg. Fordonen förbättrades i öfverensstämmelse med den större hastigheten och belastningen, och anspråken på ångvagnarnes dragkraft och snabbhet stegrades ända derhän, att vi nu se dem öfverstiga Alperna, dragande efter sig en belastning lika med 20 gånger deras egen vigt.