Bref, anteckningar och skizzer från utlandet. Del 1

stor, en erkänd talang skyddar honom näppeligen. En nyck af »la loge infernale», en lumpen parterr-intrig kan störta honom. Och huru mycket mera gäller icke detta om skådespelerskan? På henne har. man pretentioner äfven utom scenen. Ni vet icke, hvad det tröttar, alt kurtisera recensenter. Ah! hvad det känns abominabelt, att trycka handen på en följetonist! och, svarar man icke nog'rikligt på deras dumma ögonkast, ha de i nästa nummer valt en annan ögonsten. Ha! man bordé göra uppror mot detta tidnings-tyranni. En ny revolution borde gå sin väg öfver theatrarne. A la lanterne med Roger de Beauvoir, Leon Gozlan, Eugéne Gui-not, Hippolyte Lucas, Max de Revel, Charles Rouget, Alberic Second, Gustave Vaez, under guillotinen med Jules Janin och Alfons Karr! Om ni vissle, huru ohöflig Alfons varit emot mig, bara för att jag, i ett ögonblick af uppriktighet, råkade säga, att han såg ut som en markatta. Det borde ju hans spegel sagt honom längesedan. Men en man anser under sin värdighet att förlita sig på något så bräckligt, som glas. Det blef derföre jag, som skulle förkrossas. I en hel årgång sade han mig sottiser — han sade mig, att min gång på scenen bröt på 'tyska. Det var en skymf på lif och död. Hade jag varit karl, skulle jag slagits. Nu var jag fruntimmer, och gret, mera likväl af ilska, än bedröfvelse.»