Sida 209
Emellan Amstäg och Fluelen.
»Hade Alfons Karr sett Er i tårar, hade han omöjligt kunnat annat, än lägga ned vapen.»
»Ah! Ni känner icke recensenterna. Tigern ar en lamunge, kondoren en dufva i jem-förelse med dem. De äro det nya Testamentets mordenglar. Men låt oss icke •vidare tala derom. — Har Ni läst Eugéne Sues Mathilde?»
Aktrisen tog af sig sin hatt och fastade den, medelst en knappnål, vid vagnstaket.
Efter ett jakande svar fortfor hon: »Jag tycker om den der Rochegune, fastän i allmänhet karlarne nu för tiden äro för kloka att vara som han. Beröfvar döden dem en älskarinna, så dermed punkt och ny rakning. Hjertats resurser äro omätliga; och att glömma i rättan tid, är äfven en talang.»
»Men ser Ni», fortfor mamsellen, i det hon, med en hårnål mellan tänderna, strök sina lockar bakom öronen och ur en medförd pirat drog fram en i dunklet hvitskimrande nattmössa, »litet romantik måste man ge karlarne till skänks, för att de icke i den vägen evigt skola spela rollen af »pauvres honteux». De vilja äta väl, dricka fint, älska becjvämt — de ha alla möjliga, små passioner, men för de stora draga de sig vanligen undan, med försäkran om deras odelader högaktning. Yår tids karlar ha läst för mycket tidningar, att duga till roman-hjeltar, och dessutom ha många den oseden, att spekulera i fonderna. Och börsen är ett förderf för sentimentaliteten. Alltså var Eugéne Sue
Källa: Project Runeberg ·