Sida 274
La Dame Noire. Skizz från Milano.
bestämdt utdöende. Den florerade i Stockholm på den tid, då vagnarne voro utomordentligt höga, då det var två alnar emellan vagnskorgen och det i poetisk stil k. stoftet, då man på endast tvenne himmelsvidt skiljda fotsteg måste streta sig uppför denna ansenliga höjd. Men sedan man icke mera åker så högt och dimensionerna i detta fall blifvit något mera rimliga, har den kohort, som vanligen belägrade spek-takelförstugan, blifvit mycket decimerad.
Vikomt Lara de Comminges hade aldrig förut anslutit sig till *detta egna parti spekta-kelgängare; kanske ansåg han under sin värdighet alt endast sljäla sig till öfvertygelsen om en liten fot, ett vackerfc smalben, men, eget nog, tog han dock för denna gång plats ibland en svärm sysslolöse, hvilka grupperat sig vid stora utgångsporten från La Scala, lika fast beslutne att observera damerna, som Wilhelm Tell fordom att befria Schweitz.
Innan kort säg han den vackra Venetian-skan anlända, jemte sin mor. Denna fördes af en lång, smal, äldre man med ett heders-legionskors i knapphålet; dottren af en ytterligt liten, med serdeles omsorg klädd dandy, hvars bleka, i förtid åldrade drag buro en aristokratisk, fastän, som sådan, nog skarpt uttryckt pregel.
Ett elegant ekipage väntade dem. Tvenne befjenter nedfällde fotstegen. En löpare höll en fackla. Spännet frustade och stegrade sig-
Källa: Project Runeberg ·