Bref, anteckningar och skizzer från utlandet. Del 1

men af ett gyckelspel, drifvet af presterskapet med mobben, förbisedt af de bättre vetande, som med afsigt blundade och tego. Men nu stod jag sjelf ansigte mot ansigte med en dylik scen; rökelsen omhvärfde mig; chorgossarne, sköna, guldlockiga cheruber, svängde sina offer— kärl; presterne, i glänsande skrudar, lågo, med hopknäppta, marmorhvita händer, vid altaret; musiken brusade, mägtig och hänförande, genom hvalfven. I allt det der var ingenting löjligt, ingenting som erinrade omtheatern, ingenting som retade till skratt. Om man så vill, talade det till sinnena. Men, i en sinnlig verld, hvarföre icke anslå en ton, som, utan att vara falsk eller låg, villigt finner genljud? Månne den tro, som känner, den passionerade, lidelsefulla tro, som är ett grunddrag hos katholi— cismen, derföre bör anses sämre, än den tro, som tänker, som, lugn och begrundande, mera närmar sig protestantismens åsigter? Månne icke det på mängden imponerande, det mängden upplyftande just i templet är på sitt ställe, och hvarföre då, när man äger dem i handom, försmå medlen dertill, serdeles om häri ligger ingenting bestämdt förkastligt, ingenting ovärdigt. Statsborgerliga skal, klereciets egna för— irringar, den politiska vådan af vissa dess religiösa läror ha störtat katholicismen, der den fallit. Men det torde icke vara komprometterande, hvarken med den allmänna eller tryckfrihetslagen, att öppet påstå, det på mängden