Sida 431
fAgELN med SEGEBBTBNEN, SPRlNGÖRTEN OCH LIFSÄMNET. 189
egendomlig sägen, om huru grönspetten, xékeog, en gång nedträngt i den håla, där Zevs födes och hvarur hvarje år eld upplågar, för att röfva honung från de där varande heliga bien. Han var förut en man, men blef då till straff af Zevs förvandlad till en fågel, hvilken emellertid, emedan han skådat Zevs' blod,* erhöll förutsägelseförmåga. ^ Vi finna här en oförtydbar framställning af lifskraftens upphemtande från underjorden, från Zevs Etonios' boning. Honung ansågs, väl alt sedan människorna lärde känna denna naturprodukt, såsom en af bien samlad underbar naturens kvintessens, såsom ett lifs- och oförgänglighetsämne,' hvilket meddelade sin gudomliga kraft äfven åt det däraf brygda mjödet, Kvasirs-Ods blod, som därför ock blef en helig dryck.* Äfven inom den fornhinduiska mytologien möter en Hfsdrycken, soma, bringande fågel. Denna angifves vanligen vara en örn,* men en öm blef ock Zevs' fågel, och i ömham var det som himmelsguden bortröfvade lifsmjödförvararen Ganymedes. I örngestalt var det ock som Oden från underjordsgudinnans boning, dit Rati banat honom väg, bragte Evasir-Suttnngs-mjödet till himmelsgudarnes hem. Örnen har således icke allenast inom grekemas och nordbomas utan ock inom arisk-asiatiska folks myter efterträdt hackspetten, och det torde näppeligen vara för djärft att antaga, att denna förändring skett mer eller mindre samtidigt med en dualistisk världsåskådnings inträde genom den gamla värmekultens öfvergång till utpräglad himmels- och solkult. Men lifsdrycken var för naturen icke allenast värme och ljus utan äfven rägn, och såsom en rägnbebådare, det är fornmässigt sedt en rägnbringare, har spillkråkan allmänt till våra dagar i det svenska folkets föreställning bibehållit sitt anseende. Svartspetten ställes härvid
1 Jfr BicL 186, 187 i denna afhandling.
* F. Nom: anf. arb. bd 4, sid. 302—303. Jfr samma arbete bd 1, Stuttgart 18i3, sid. 330 (Celeus),
» Jfr P. Nobk: anf arb. bd 2. Stuttgart 1844, sid. 137—239.
* Jfr f5rf:8 uppe.: Om julnöttema, julhalmen, julgröten, julbullarna och julöleU Biwlt 6, i tidningen Jul 1902. Stockholm 1902.
* H. S. VoDSKov: Sjceledyrkelse og NaturdyrkeUe. B. 1. Kjabenhavn 1897. S. 264. Ben somahemtande fågeln säges ock vara en falk, hvilket äter erinrar om Loke, som i falkham ftterfSr den i en nöt inneslutna Idnn. Prometeus medfOrde pä härom erinrande sätt elden i ett nartexrör.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·
